Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. Gud, världen och de oförklarade tingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha misskund med de fattiga, som söka göra rätt för sig
och inte pröva dem så hårt. Utan i stället låta alla
dessa folkförtryckare och påfåglar och storkaxar redan
nu får en förkänning av, hur de en gång ska ha det i
den glödande sjön. Nu får mången fara fram, utan
att en märker, att Vår herre har ett öga på honom.
Det skulle lisa i själen som dagg på det torra gräset,
om Vår herre toge de stormodiga i kragen. Satan
borde få litet större spelrum att ta sina stekar bland
denna jordens mäktige. Han skall ju i alla fall ha dem.
— Det kostar att vara Gud och göra alla till lags.
Herran vill ge varje syndare tid att sig omvända och
bättra, tog Sammel åter vid. Därför har han så länge
fördrag med ondskan. Därför låter han de högfärdiga,
de som dricka vin och fråssa, hålla på. Men en dag
kommer, då hans långmodighet tagit slut. Då slår han
till, så det sjunger i bergen. Kom ihåg länsmannen,
som satte den gudsmannen Onsala-Fredrik i häktelse
på Skene gästgivargård, därför att han predikat Guds
rena ord och förrättat dopet. Han satte honom bland
illgärningsmän, beläde honom med kedjor och
fångmännen spottade på honom och speade honom: Döp
oss nu, om du är Guds tjänare! Vår herre satt stilla
och såg på, men när det gått en tid, så tog han fogden
och vrok honom i sjön. Eller ni kommer ihåg Sig
Fol-keson? Det såg ut, som hans hatt skrapade
himlata-ket. Men så rätt som det var, så låg han där. Han fick
en torpares likfärd, hans ena dotter gick i havet,
hans son fick lämna Marsjö. Och den andra dottern
är gästgiverskan. Hon är märkt. Och vad säger ni om
den store Brand? Till slut blev han icke större än en
snödriva. Hur går det hans son? Och hur gick det med
greven på Sperlingsholm? Hur gick det med den store
kejsaren över Frankriket? Hur gick det med den
konungens rådgivare, som trodde sig kunna förbjuda
den sanna döpelsen? Ha de icke alla blivit utstötta av
Herran? Nej, han som makten haver, han brukar den
nog. Men glömmen icke heller, att Gud är kärleken,
och att han sänt sin son, som tagit våra synder.
— Det finns synder så nattsvarta, att de icke
kun
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
