Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. Gud, världen och de oförklarade tingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na bli avtvådda. Den, som har mat och låter änkans
barn svälta, den, som har husrum och låter tiggaren
sova på landsvägen ...
— Du tycker, mjölnare, avbröt Starke Fredrik, att
Vår herre låter Satan svälta. Vet du då inte, att magra
hundar jaga bäst. En fet Satan skulle bli lat och
bekväm. Allt har sin mening.
— Jag säger som jag tänker, hårdnade mjölnaren
till. Jag tycker Gud är alldeles för mild. Gud är högt
uppe och kejsaren är långt borta. Skall den fattige
aldrig få rätt här på jorden? Hos profeterna är Vår
herre en annan än hos dem, som fara omkring och
tala om Jesus, som älskar alla och förlåter alla, både
fattiga och rika, både onda och goda. Gud skulle taga
sitt svärd och icke lämna ett huvud kvar på dessa
fråssare, vällustingar, bondeplågare, ockrare, fogdar
och andra Satans befallningsmän och trappslickare.
Prisa vill jag Herran, när han låter regna eld och
svavel över Sodom och Gomorra, när han dränker Farao
och hans här i Röda havet, när han låter Simon
förinta alla filistéernas förstår, och när han låter Judit
slå huvudet av Holofernes! Vi fattiga ha icke bruk för
den klenmodige Guden utan för den starke Hämnaren.
Kärleken kan icke frodas, så länge ondskan lever och
härskar. Först måste rättfärdigheten ha gått fram och
banat väg. Därefter skall brödrakärleken växa upp.
Då skall lamm och lo beta vid varandras sida. Men
den, som gör sig till ett får, honom uppslukar vargen.
Därför ära och pris vare Herran, de fattigas och
betungades Gud, förtryckarnas tuktomästare!
Mjölnarens svarta ögon formligen gnistrade och
sprutade av eld. Han knackade med den järnbeskodda
klacken i golvet, och han slog med knogarna i bordet.
Han tänkte på sin riskoja därborta i skogen, på sin
svältande hustru och sina nakna ungar. Men Sammel
lade milt handen på hans skuldra och förmanade:
— Skriv icke lagar för Herren! När han finner tiden
mogen, så handlar han, och även på dig tänker han,
såsom Daniel, den gudsmannen och profeten, säger:
»Han är en frälsare och nödhjälpare och han gör
tec
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
