Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 8. Slagrutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon visste, varifrån Satan härstammade. Hon visste
nog, att Sammel var född hallänning, men det
låtsades hon aldrig om. Han var en avfälling från den rena
tron och hade sin hemvist på andra sidan gränsen.
Detta var nog.
Hon betraktade Sammel utan att säga ett ord, men
hennes minspel förrådde hennes sinnelag. Hon satte
ut underläppen, så att den hängde som en klump, drog
munvinklarna ned, rynkade ögonbrynen, så att de
kommo att se ut som ett par horn vid näsroten.
— Är han smålänning? sporde Lill-Anna, och satte
fram ett nyfiket ansikte.
— Ja, och smålänningar stamma från Kain, om de
inte komma från Satan själv, tilläde gumman med
rasbiologisk säkerhet. Detta brukade hon särskilt
understryka, när hon hade med gesäller i snickarboden
att göra. Hon hade för sig, att de flesta gesäller voro
smålänningar. Och eftersom gesällerna icke hade
samma respekt för gumman som folket på gården, utan
ibland drevo med henne, så hade hon en ingrodd
avoghet mot dem, vartill kom att hon hört, att
smålänningar ofta voro sekterister.
Gammalpigan stod på ett litet avstånd och såg på,
hur Dansk och Lasse började gräva efter gubbens
anvisning. Det misstrogna leendet blev allt bredare.
— Inte kommer där något vatten, förklarade hon.
Lika gärna kan de gräva efter vatten på hustaket eller
i gödselstacken.
Hon hade vänt sina ord åt Stava.
Mor Stava, som stod där med händerna i sidan,
vör-dig, en smula bredbent och med huvudduken ner över
nacken, svarade icke på gammalpigans ord. Mor Stava
var nyfiken, det såg man på ögonen. Kulla-Sammel
låtsades icke höra, vad gammalpigan yttrade. Han
svarade icke ett ord och gjorde heller icke en min. Efter
en stund började Lasse tröttna.
— Jag tror, att Stina får rätt, flen Lasse.
Han fick ett vänligt ögonkast av gammalpigan, som
för övrigt alltjämt såg lika barsk ut. Lasse började
tycka, att en fläskpannkaka skulle smaka bra,
hung
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
