Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 8. Slagrutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rig som han var. Han beslöt att göra ett försök. Han
satte spaden ifrån sig.
-— Nej, så fördöme mig, om jag står här till åtlöje
längre. Det är ingen mening med detta, här blir ändå
inget vatten. Stina har rätt.
Men han blev lång i synen som ett gammalt sto,
när Stig tog spaden och fortsatte att gräva, där han
slutat.
— Här finns säkert vatten, ropade Stig. Jag har sett
vad Sammel förmår. Stig talade med ovanlig säkerhet.
— Vad vet du om den saken? genmälte
gammalpigan och kastade en vargablick på gossen.
Det började rycka i ögonlocken på gumman, ett
tecken på att hon var ordentligt vred. Hon sökte också
mor Stava med en spörjande blick, som ville hon ge
henne ett tecken att ingripa. Men mor Stava var så
nyfiken att se, hur det skulle gå, att hon alls icke
tänkte på gammalpigan. När denna icke fick någon
hjälp, gick hon själv till anfall.
— Slut upp med det där grävandet! Det blir olycka
av det! Du ränner, pojke, hos allt pack och
hedninga-folk i socknen, och det kan sätta din själ i fara.
Sammel ryckte till, men teg alltjämt. Fördrängen,
som grävde så att svetten rann, teg emellertid icke.
— Nej, nu är du rent katolsk, Stina! Detta är då
inget galmansverk, för ackurat med en slik ruta tog
vi vatten på Fyen. Men det vill till, att den, som söker
har den rätta anden, för eljest blir det snalleverk. Men
trolldom är det rakt inte.
— Antingen ger Gud vatten i brunnen, eller ock må
en gräva hela ängen över, och det blir ingenting utav
det, försäkrade gammalpigan.
— Låt nu Dansk hållas, så får vi väl se, tyckte mor
Stava. Men Stina var oförsonlig.
— Allra minst blir det något, när man anlitar
hedningar och trollkarlar, högg hon till.
Kulla-Sammel stod alltjämt lika lugn och till synes
oberörd. Lasse tänkte emellertid mest på pannkakan.
Han fann tillfället kommet, att åter rycka till
gammalpigans undsättning.
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
