Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 8. Slagrutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ålegat sonen att tillrättavisa. Det hade Dansk eller mor
Stava kunnat göra, men icke en pojke. Det kunde icke
gå an, att pojken gjorde sig till den, som höll ordning
i huset. Och sättet, varpå tillrättavisningen skett, var
i högsta grad klandervärt. Han kastade en blick på
gossen. Stigs ögon voro Marits ögon. Fadern nästan
veknade. Var det hennes blod, som banat sig fritt lopp?
Han hade verkligen en svår kamp att utstå. Det var
dock hans skyldighet att hålla ordning i huset. Det
var bäst för pojken att få tuktan och lära sig att inte
göra så en annan gång. Gåve fadern efter nu, så skulle
det gå en andra gång på samma sätt och en tredje och
fjärde. Nej, det gällde att stämma i bäcken för att icke
behöva stämma i ån.
— Det blir som jag sagt. Drängen och
Kulla-Sammel få göra upp sitt mellanhavande själva. Dansk lär
väl ordna den saken. Har Lasse gjort ett fel, lär han
få gottgöra det. Men du gör som jag säger.
Pojken rodnade. Det ryckte i läpparna. Han hade
svårt att icke gråta. Han tänkte på de ord, mor viskat
i hans öra den kvällen Döderman var på gården och
drog sin visa. Olydnad är ett brott, som Gud ej
förlåter, hade hon sagt. Stod han i begrepp att begå en
dödssynd? Men kunde han vika, då han hade rätt?
— Detta är inte rätt, far. Den, som du hämtat att
göra en tjänst, och som gjort den, skall väl inte
behöva tåla sånt!
Fadern såg på sonen. Han talade, denne yngling,
som en vuxen människa, och hans röst lät som en
anklagares. Han måste innerst inne medge, att pojken
hade rätt. Men han fann också, att om han nu gåve
efter, skulle han lida ett nederlag. Hans auktoritet
skulle kanske taga skada. Han tänkte på, hur han
själv blivit uppfostrad av sin far. Det var många
orättvisor. Men alltid hade det blivit så, att fadern hade
fått rätt. Hur skulle det gå på bondens gård, om
hustrun eller sonen eller drängen satte sig upp emot
bonden?
—- Det blir som jag sagt. Din far kan icke ha orätt.
Jag skall tala med Lasse sedan.
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
