Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 8. Slagrutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, nu har du blivit bindgalen, husbonde! När
vi nu ha fått vatten på gården, ska vi ändå köra till
skogen? Det är galmansverk och tovligheter.
Nämndemannen satt stel och orubblig. Jaså,
upp-rorsandan hade hunnit så långt, tänkte han. Här styr
jag en hel socken, ett helt härad, men mina drängar
göra mig till en narr, och min son gör mig till en
stackare. Och allt detta ställer en gammal tokstolle och
vederdöpare till! Han började gunga fram och tillbaka
med kroppen. Dansk betraktade honom. Sannerligen,
såg han icke ut som ett skadskjutet djur, som en
sårad björn, som ett av dessa fångna lejon, som han
hade sett i Dyrehaven i Köpenhamn.
— Det blir, som jag sagt, underströk Bårdarydarn.
Nämndemannen vände sig åter till sitt arbete. Dansk
såg på hans rygg och nacke. Var det den gamle
husbonden eller icke. Han reste sig, vände sig om och gick.
När han kom till dörren, sade han:
— Detta bådar icke gott.
Han hörde husbondens röst.
— Säg till Kulla-Sammel att komma in. Han skall
ha sin betalning.
Efter några minuter trädde den lille gubben in.
Glasögonen hängde på spetsen av näsan. Han tittade
över glasen, böjde huvudet ned mot bröstet. Han såg
krokigare ut än vanligt i den ställningen. Men i hans
blick fanns varken vrede eller harm. Nämndemannen
räckte honom en riksdaler. Gubben såg på myntet och
tittade sedan upp på Bårdarydarn.
— Mer än tolv skilling skall jag icke ha och tar
icke emot.
—- Du skall ha en riksdaler, det är ditt arbete värt.
Men du skall låta vara att sätta griller i huvudet på
sonen min!
De sista orden kändes som en hagelskur, som en
isig nolavind. Så hård och vintrig blick hade han icke
skådat förr. Kulla-Sammel hade för länge sedan
övervunnit all fruktan för människor. Han såg lika lugn
och frimodig ut som alltid, men han kände ett styng
i sitt hjärta. Hade han gjort något illa? Han kom att
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
