Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 8. Slagrutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänka på vad Prästa-Aron och Svarte Mjölnarn sagt
på lördagskvällen. Han funderade.
— Slika saker lär vi var och en få göra upp med
Vår herre, sade Sammel slutligen.
Bårdarydarn frös alltmer till is. Sammel betraktade
honom. Han hade känt denne man, sedan han var
barn. Han hade sett honom som ung och fäst sig vid
hans ljusa blick och blida uppsyn. Hur hade han icke
förändrats? Vad hade Vår herre haft honom till,
eftersom han kunnat bliva så hård, så isig och kall?
— Det är bra att ha Vår herre att skylla på, nästan
väste Bårdarydarn fram.
Så hörde alltså även Bårdarydarn till Guds fiender.
Han hade dock fört rättfärdighetens ord på sina
läppar mången gång. Hade det varit blott en klingande
bjällra? Nu förstod han, varför Bårdarydarn aldrig
ingripit mot de höga herrarna, mot myndigheter och
prästerskap, när religionsfriheten förtrampades.
Sam-mel mörknade. En mörk sky drog över hans ansikte.
— Du har varit en bra karl, Per Anderson i
Bårdaryd. Jag trodde länge du var en av dem, Gud utvalt
att föra rättfärdighetens talan. Jag har väl märkt, att
du varit ljum på sistone, att du icke längre är den, du
fordom var. Men icke trodde jag att du var sådan.
Akta dig, att du icke blir högmodig av framgången!
Vänd om, medan tid är, eljest skall Herran vika ifrån
dig. Stor kan du synas inför dig själv och inför andra,
men inför Herran är du som en fluga inför vråken.
Jag vill lära dig vad profeten Jeremia säger: Ditt
hjärtas högmod haver bedragit dig, efter du haver ett högt
berg inne. Om du ditt näste så högt gjorde som en örn,
så skall jag ändå likväl störta dig där under, säger
Herren. Och konung Salomo säger: Gods hjälper icke
på domens dag, men rättfärdighet räddar från döden.
Nämndemannen svarade icke. -Han strök myntet,
som låg på bordet åt gubben. Sammel tog pengen, tog
upp sin slitna skinnpung och lade tre tolvskillingar
tillbaka på pulpeten.
— Farväl, sa Sammel och gick. Nu var han nästan
så krokig, att det såg ut, som om han hade puckel.
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
