- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / I. Bonden och hans son /
300

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Den stora segern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jade lida mot slutet med den gamla. Det hade ännu
aldrig hänt, att hon legat över en morgon. När detta
sker med gamla, så har det sin särskilda betydelse.
Skulle hon icke se de andra? Hon blängde till,
skakade på huvudet. Efter en stund sade hon, ehuru hon
endast med svårighet förmådde få fram orden:

— Det är ingen fara med mig, Dansk, alls ingen
fara.

— Nej, det går väl över.

— Jag är på benen i morgon igen, jag har många
år kvar. Min ålder är ingen ålder.

Dansk kunde inte låta bli att le. Så gammal och
likväl upprorisk mot döden.

— Nittioåtta år. I är ingen duvunge, mor.

— Ingen ålder att tala om, alls ingen ålder.

Nästa morgon var Gamlan död. Det blev stor
begravning på Bårdaryd. Ty häradsdomarn ville hedra
sin farmor. Hon hade visserligen varit konstig i
huvudet på senare tid, men sådant händer de flesta. De
gamla bli två gånger barn. Ändå är det skönt att leva.
Även om man är gammal. Åtminstone när man är av
bondesläkt. Mången talar om döden och skryter med,
att han icke fruktar den, men när den kommer, är
livet likväl kärt nog. Därför får man ursäkta en
gammal bondgumma, att hon gärna ville leva.

Den dag Gamlan dog, hade gästgiverskan just låtit
spänna för vagnen. Hon ämnade resa till Bårdaryd,
då Odensjö-Lotta kom med budet, att nu rustades
det till begravning hos Bårdarydarn. Gästgiverskan
lät spänna ifrån igen.

Men när den gamla på Bårdaryd var j ordad, och
några dar hade gått, lät gästgiverskan åter sela
hästarna. Andreas skulle skjutsa henne. Hon lät köra
fram den gamla tunga, i beslagen ärggröna droskan.
Den hade inte varit framme på år och dag, och
Andreas undrade mycket, varthän färden skulle
ställas. Han trodde, att det skulle bära av till stan. När
han satt uppe på den höga kuskbocken, färdig att
klatscha med piskan, hade han ännu inte fått besked,
varthän resan gällde. Han vände sig om, såg på gäst-

300

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 29 21:56:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/1/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free