Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Svarte mjölnarns tal och dödgrävarns skål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kände, att han först nu visste, att han haft en
mor. Han tyckte, att mor var hos honom.
Tattar-Marit, jägaren Ödman, som sköt länsman.
Nu förstod han Maria. Han log bittert. Slöjorna
började falla. Gåtorna fick sin förklaring. Nyss hade
hans fosterfar sagt, att det ges ingen lösning på
gåtorna. Han hade fått mycken klarhet denna dag. Där
ute i världen skulle mycket klarna. Men skulle alla
svar på de stora frågorna i livet liksom nu gå likt
svärd genom bröstet?
Där nere fortfor Lasse att tralla. Han hade aldrig
hört Lasse så glad som denna kväll. Men han visste
ju, att Lasse och Lill-Anna snart skulle gifta sig. De
skulle flytta långt bort i skogen till ett gammalt
eländigt och förfallet torp, som drängen kommit över.
Dit vandrade Lasse ofta om kvällarna, sedan han
slutat arbetet på gården. Det tog två timmar att vandra
genom skogen, men drängen gick milen nästan varje
afton. Där borta höll han sedan på natten lång att
sätta det usla torpet i stånd. Han arbetade vid månens
ljus och stjärnornas sken och en liten hornlykta, som
han bar med sig. Fram på morgonen kom han
tillbaka, sov en eller ett par timmar, sedan började
arbetet på gården. Men Lasse klagade icke. Stig hade
ofta undrat, varför icke drängen och Lill-Anna sökte
sig ner åt slätten eller in till staden eller reste till
Amerika, som så många andra. Hade Lasse inte den
rätta företagsamheten eller hade han inga frågor att
få besvarade? När han kom ner, hade Lasse fodrat
hästen, dragit in vagnen, torkat selen och ordnat i
stallen. Han gick in i köket för att äta och sova. Stig
gick efter. När han kom in, kom mor Stava, rödögd
och snyftande, emot honom. Hon strök honom över
skuldran. Hon klappade honom, som man klappar en
kalv, när han skall slaktas.
— Far vill tala vid dig.
Stig gick in på kontoret.
— När far du till latinskolan?
— Det beror väl på om prästen och
marsgårds-bonden kan låna mig pengar.
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
