Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byggelsestund för tre fyra stenhuggare i Söndrum
och med sin vanliga glöd skildrat den socialistiska
framtidsstaten. Ur smutsiga tidningsurklipp hade han
läst upp valda stycken av August Palm, Axel
Danielsson och Hjalmar Branting, förkunnarne av det nya
evangeliet för de fattiga, ur minnet citerat sin vän
Lyngholm från Hälsingborg, denne de upplysta
västkustproletärernas förhånade men slagfärdige profet.
Sen hade han vandrat den långa vägen hem till
staden igen för att få ett par timmars sömn, innan han
måste ge sig av till Björkestams brädgård och börja
det tolv timmar långa dagsknoget. Så for han omkring
natt efter natt, aldrig tänkande på annat än
proletariatets frälsning, sällan sovande mer än två eller tre
timmar om dygnet.
— Dä går bra, dä går bra, tre själar i Söndrum,
Lyngholm ska jubla. Å här i stan är vi snart så
många, att vi kan bilda en förening. Förfäras ej du
lilla hop, snart har du erövrat världen! Dina fjättrar
ska falla som stoft från dina händer. Jordens
härlighet ska bli din.
När Svarte Mjölnarn kom till Österbro, stannade
han, lyssnade till tystnaden, drog ett djupt andedrag,
sträckte famnen mot den sovande staden och de tusen
hemmen, som ville han till sitt bröst sluta alla sina
pinade klassbröder, en hel kvald mänsklighet. Sedan
skyndade han vidare.
— Hörde du va han sa? sporde en späd
kvinnoröst ur dunklet vid Ägatan.
— Nej, ja hörde honom bara mumla nå’t; dä va
Svarte Mjölnarn, den där sossalisten, svarade en
yng-lingsstämma.
— Han sa: eder ä född en frälsare. Va mente han
mä dä?
•—- Gubben ä väl toki kan jag tro.
Flickan slog upp ett klingande silverskratt, lade
armen om gossens hals, kysste honom och viskade:
—- Du ä min frälsare. Älska mej sakta å älska mej
länge!
Det var Erika Adelaide, sjömansänkan Anna-Lisa
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
