Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sunnanväders Adelaide, som arbetade på Gordons
hattfabrik. Hon hade varit på en kärleksfärd till
snåren på Galgbergssläntan tillsammans med unge
Su-der, dödgrävarns son. På hemvägen hade de gått in
och satt sig under den nyutslagna hängasken på greve
Sperlings grav på kyrkogården.
Peter Suder hade talt om, att han skulle bli
dödgrävare efter fadern, ty så hade det varit i släkten,
att son kommit efter far i yrket. Under hängasken på
kyrkogården hade de åter beseglat sin kärlek. Nu
vandrade de höft mot höft och arm om hals, ryckte
små gyllene blad från buskarna och stoppade i
munnen på varandra, retades och stannade för att kyssas
och försonas.
Det var nu just vid den timman, då gryningen
besegrar och driver på flykten den korta
försommarnatten.
Som för att fira Morgonens seger över Natten med
te deum, började alla fåglar sjunga.
Trädgårdssängarna sjöngo livets lov i Björkestams park vid den
gamla skansen. Koltrastarna flöjtade morgonpsalmer
i lundarna längs Kärleksvägen. Bofinken höll
förgäves på att spränga sitt bröst i buskarna runt kyrkan
i hopp att kunna besegra taltrasten i dungarna på
Slottsvallen. Törnsångaren, som i går kom från det
blå Medelhavet, prisade i skälvande toner
fäderne-snåret vid Galgberget. Han tystnade icke ens, när
Vanta-Lovisa, stans auktoriserade men bedagade
gatunymf, kom raglande förbi, svärande över att hon
blivit skinnad och lurad:
— Dom vill ha kärlek gratis, dom rackarna! Som
om inte Vanta-Lovisa också behövde leva? Dom sa
jag var skrumpen, att gammal kvinna å ny plog ä
bäst i joren. Att dä var på tid att jag gick å hängde
mej. Gift er ni, så få vi väl se. Äktenskapet ä som
ålkistan, dom som ä ute vill in, å dom som ä inne
vill ut...
Vanta-Lovisa stannade ett slag och lyddes till
fågelsången, log ett barns leende.
— Pippi lilla ...
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
