Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Fiskarfolket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan lika gärna hytta åt solen. Dä som ska ske dä sker
å dä ä inte te bråka om. Ä en ängslig för livhanken,
så går dä an te svälta ihjäl, brukade fiskar
Torden-mast säga.
Var och en hade sitt öde med sig i båten. Vår herre
och havsvargen hade länge sen gjort upp allt. Men
så länge det unga blodet sjöd, var det i alla fall en
fröjd att slåss med havet.
Åren gingo. De som hade tur klarade livet, togo
sig kvinnor och fyllde på nytt de små stormblåsta
stugorna med fiskar- och sjömansämnen. Med åren
blevo rösterna allt lågmäldare, tystnade blodets sång,
hårdnade viljan. En efter en stannade de vuxna
därute eller ströko de med där hemma i lungsot,
reumatisk värk och andra krämpor. Utan bråk och klagan
gingo de över gränsen.
Endast få blevo gubbar. Men klarade de sig till
bortåt sjuttio, blevo de liksom förvandlade. Det tunga,
hårda och dystra försvann. Humorn höll sitt intåg
i deras sinnen. De kunde skratta som i ungdomen,
skämta och ljuga, se på sitt eget hårda liv med en
försonlig och tacksam blick, med en besynnerlig
självskämtan, älskande sitt hårda, grymma hav. De
blevo filosofer och humorister, utan
människofruktan, utan dödsfruktan. Och när de slutligen gingo
bort, mätta av möda och år, kunde de ligga och
skämta och språka, vända sig mot väggen och
somna in.
Denna dag begrovs Heltons pojke. Efter det
fiskarna varit uppe med solen, seglat ut i havsbandet,
vittjat näten och kommit hem med sin fångst, hade
gummorna på sina rullbårar fört den in till torget,
sålt vad som gick att sälja under stort pratande och
munhuggande med fruarna, pigorna och
arbetarhustrurna. Redan klockan tolv voro de tillbaka i sina
stugor. Under tiden hade karlarna och fiskar jäntorna
hackat enris och granris och strött på vägen, där
kistan skulle fram, en var utanför sin stuga. Vägen
rutades in i allehanda gröna mönster. Framför
Sunnan-vädrets stuga hade man lagt det hackade riset till ett
3* — Staden, vid havet
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
