Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Fiskarfolket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väders å beslå seglen, när Tre Mör kränger vid
Ska-gen! Eller låt prosten bära bjälkarna ner till Anna
Sofia, innan hon seglar till Århus! Dom skulle göra i
byxerna, innan dom hant börja.
— Dä går dej alri väl, gosse, med sådana
tänkesätt, tog gubben Triton ordet. Hur skulle dä gå på
sjön, gosse, om skepparn ingenting hade te säga till
om, ifall kockar, gastar å lättmatroser skulle
kommendera å skepparn skulle koka mat å beslå segel?
— Åt helvete skulle dä gå naturligtvis! röt skeppar
Blåberg. Lägg bort såna där funderingar, gosse! Tänk
på din mor! Gör henne ingen sorg i onödan!
— En har väl sin fria tanke, va? Se, jag ska säj,
dä kommer en ny tid nu. Ni gamla krutgubbar
begriper inte dä här. Men alla dom här fabrikerna å
varven å järnbanorna å skutorna ä fan så fruktsamma.
Dom ä som råttorna. Dom ynglar undan för undan,
men dom ynglar arbetare å sjömän. Till slut vill
storgubbarna inte fö dom, för dä blir för dyrt. Men tror ni
folk kan leva utan mat, säj? Näppeligen.
— Nå, va blir dä så? sporde Blåberg.
— Tjyvar förstås! skrek Tordenmast.
— Alla handelsbodar, fartyg å magasin ä fulla utå
mat, alla fabriker utå kläder å stövlar. Men arbetare
å sjömän svälter å fryser. Såg ni inte Albert, pågen,
han fick stå i träbottnar vid bror sins kista?
— Du menar förstås, att Lyngholm å Svarte
Mjöl-narn ornar allt bätter än Vår herre å Gordon å
Blåberg, hånade gumman Tordenmast.
— Rånock, du är en bra karl, men nu ä du inne
på fel väg, gosse. Tro mej, som gammal vän till mor
din, friade men kom för sent dessvärre. Ellers hadde
dä sett lite annorlunda ut. Jag som seglat skonerten
Diana av Halmstad över havet i tjugu år, å sen
femton år för Rike Nilsson seglar slupen Karl av
Halmstad på Jylland, jag säjer dej bara, min gosse, ge fan
i grillerna. Får du griller i huvet, så får du myrer i
stjärten å löss i tarmarna å dä går den raka vägen
åt helvetet. Se, dä vill jag ha sagt dej, Rånock: en
sjöman kan va Vår herre förutan på lann, men inte
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
