Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. Konsulinnan Antonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skvallra på varandra, tillvarons quinta essentia.
Så energiskt som man knogat och rumsterat under
vintern, så hungrig på skandaler som man varit på
våren och så flitigt man synat varandra i sömmarna
under sommaren på bad- och kurorter, lika sorgligt
trist och oföretagsam vart man om hösten, innan man
vant sig vid regnet och innan kafferepen och kalasen
kommit i gång.
— Nej, nu står jag inte ut med detta elände längre!
Här måste arbetas, trätas och göras något nyttigt,
förkunnade en dag konsulinnan Antonsson. Hon
förkunnade sitt beslut inför sig själv och skred till verket
genast. Ty konsulinnan var en både kraftfull och
bestämd kvinna. Hennes man var en strängt
patriarka-lisk, barsk och åtskilligt högmodig man, en av stadens
båda kungar, fabrikant i järn och stål, själv ett stycke
av detta järn och stål, kall och obeveklig, ärelysten
och med en hövdings gestalt. Han var rik, slog gärna
på stort, höll stort hus för stans storborgare, tog gärna
later såsom den främste, föraktade inom sig Gordons
snålhet, var härsklysten över alla gränser. Ingen
kunde förneka att konsul Antonsson på sitt jsätt var en
storslagen man. Av gammal borgaradel, där
generation efter generation varit solida köpmän, som styrt
och ställt i staden efter eget gottfinnande, hade lusten
att härska gått honom i blodet.
Om en av hans förfäder, köpman och rådman i en
person och den äldste i rådstugan, berättades, att han
hälsat en nyutämnd landshövding med följande ord:
— Nog har kungen sänt dej å nog ä du grann att
se på, men här i Halland ska du veta, att vi inte
bocka oss för någon djävel, om han så har
stock-holmssigill på svansen, innan vi sett va han duger
till och beter sig. Men blir du en hygglig karl och inte
lägger dej i våra saker, så ska vi nog samsas.
När konsul Antonsson såg Gordonska familjen
segla upp, hade det först stuckit till i hans hjärta,
men han hade icke tvekat att sluta förbund med dessa
nya män, som syntes gynnade av alla vindar. Han
beslöt att göra som de, han byggde upp fabriker, an-
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
