Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. Konsulinnan Antonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade gjuteri och mekanisk verkstad. Han skulle nog
komma förbi skottarna, han skulle tävla med dem,
han skulle slå dem. Han skulle utnyttja den nya tiden
han också. Han fruktade den icke som hantverkarne.
Naturligtvis var han konservativ. För honom var
konservatismen icke en tro eller lära eller åskådning eller
samhällssyn utan helt enkelt livet självt.
Konservatismen var staden, samhället, fosterlandet. Allt annat
var lödder och såpbubblor. Det som är blir likt det
som varit och det som kommer blir likt det som är.
Det kan se annorlunda ut, men i grunden är det ett
och detsamma. Människorna förändra sig icke.
Liberalismen var för honom några missnöjdas ränker och
spel. Radikalismen var grovt okynne och socialismen,
som stack upp sitt spetälskehuvud, en hopgyttring av
sjukdom och brott. Han höll på statskyrkan såsom
en del av världsordningen och på religionen såsom
nödvändig för samhällets bestånd och för att hålla
folket, det lägre folket, i styr och till arbete och
förnöjsamhet. Därutöver hade han ingen mening om
religionen, grubblade icke däröver. Han gick sällan i
kyrkan. I allt detta skilde han sig från Gordon, som
med en viss naiv folktro omfattade bibeln, läste den
och sökte förena den med sitt frimureri och sin
hungriga företagsamhet. Att som Gordonerna då och då
titta in till sina arbetare och fråga, hur de hade det,
ge ungarna en slant och käringarna några klutar
skulle aldrig ha fallit konsuln in. Han knappast
besvarade sina arbetares underdåniga hälsningar. Han
tålde aldrig annat än ödmjukhet och avskedade
godtyckligt dem han icke tyckte om. Men han betalade
bättre än andra fabrikanter. Han knusslade icke på
ett eller annat öre. Hans högmod var stort. När han
kom in på ritkontoret till verkstaden, sprungo alla
som fjädrar upp från sina stolar och ritbräden. En
gång besökte han länskansliet för att spörja om något.
Kanslisterna blevo sittande vid sina arbeten.
— Stig upp, när konsul Antonsson kommer! ljöd
hans barska stämma. Kanslisterna reste sig och blevo
alla stående som ljus, tills han gått sin väg.
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
