Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. Konsulinnan Antonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindberg, icke Krohg, icke denna bok Albertine,
sade fru Brorberg med allvar och nästan gråtfärdig.
Konsulinnan var eld och lågor. Hon älskade dessa
dispyter om böcker och författare. Hon blev alltid så
ivrig, röd och stridslysten då. Spleenen försvann
totalt. Hon blev ung på nytt.
— Albertine är icke skriven för att roa, utan för
att visa, hur de fattiga kvinnorna har det, hur
gräsligt deras liv är och hur starka frestelserna. Vilka
frestelser känner vi till? Att äta en bakelse mer än
magen tål! Vad har vi prövat av livet? Du lilla helgon
eller du lektor ska? Icke ens kardinalen, som i alla
fall tar livet på allvar. Dumheter! Med renhet är den
skriven, Krohgs bok, den kyler genom märg och ben.
Med sorg är den skriven, så att man vill jämra sig
högt, vill skrika. Med förtvivlan är den skriven, med
en förtvivlad människas hjärteblod, så man blir
förstenad. Denna bok ropar till oss, som har pengar, hus
och hem, mat och dryck i överflöd: Vill ni fortfarande
bevara er okunnighet och likgiltighet för hur de
fattiga flickorna har det och blir behandlade? Eller vill
ni kasta er för Gud — inte bara för prästen — och
ropa i förfäran: förbarma dig över oss och befria oss
från vår gränslösa egenkärlek! Låt oss beskydda de
olyckliga! Vik bort falska blygsamhet! Bort all
feghet! Låt Satan sitta och tugga på vårt högmod som
på gammalt sulläder.
— Nog låter det där som allvar och inte som skämt,
tyckte doktorinnan med mild och överseende röst.
Och nog ligger där en del sanning i det där talet.
Allt blir så vackert i teorien, men hur går det i
praktiken? Jag tycker, Antoinette, att dina pigor är inte
alltid så nöjda och du kastar då ut mera pengar på
lyx och överflöd än alla vi andra. Jag tycker du skulle
i praktiken omsätta dina läror en smula.
Konsulinnan sjönk ihop. Hon hade fått en pil rakt
i hjärtat.
— Du har rätt! Jag är den värsta synderskan bland
er. När jag blir arg, dänger jag till pigorna så det
surrar i öronen, och mina skurgummor lägger jag
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
