Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 10. Vävaren på cirkus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klein lät huvudet sjunka i händerna. Jaså, det var
slut nu. Ja, han hade nog supit och slarvat. Fy tusan,
ett sånt liv! Jaså, flickan skulle in nu. Fjorton år,
ja vad åldern beträffar var det inte för tidigt. Men
det bleve svårt för käringen att ha hand om allt.
Flickan hade ju sett efter barnen. Nå, det finge väl
gå. Skulle tala med sin vän clownen och kanske rent
av med direktör Madigan. Begära att få följa med.
Kanske kunde han lära upp sig till clown. Plötsligen
började han frysa.
— Så kallt här ä! Jag tror vi elda.
—- Torven ä slut. Kanske vi få låna en korg av
Suders i morron.
— Förr fryser jag ihjäl än lånar å Suders madam.
När kommer mor hem?
— Hon trodde, hon skulle va igen vid tietiden, men
som dä nu snöyr, så kanske hon stannar hos mormor
över natten.
Vävaren funderade. Skulle han lägga sig och somna
från allt? Eller skulle han gå ut och möta hustrun?
Slutligen reste han sig, skakande av köld.
— Jag ska gå till berget å ta lite ris i högarna.
Här är för kallt. Ät konfekten, Elsa!
Vävaren gick. Strax efteråt vaknade Per, Elsas
äldste bror, tolv år.
— Släck lampan för fan! Ja vill sova!
— Far har konfekt åt dej!
Pojken rusade upp. Elsa gav honom påsen. Han
slök allt i ett par munsbitar. Sprang tillbaka i soffan,
knuffade till en yngre bror, som i sömnen rullat ut
i hans plats, kröp ner igen, drog det trasiga täcket
över huvudet och somnade.
När vävaren kom ut igen, var snöstormen mycket
hårdare. I väldiga virvlar for snön genom gatorna och
gränderna. Den lindade in honom i långa, sega band,
täppte till mun, näsa och öron.
Vävarstan låg svart, trots snön. Ingen måne, inga
stjärnor, ett par flämtande fotogenlyktor. Där
slocknade den ena. Han visste dock vägen till berget. Han
arbetade sig genom den ena drivan efter den andra.
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>