Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Den förlorade sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke få fram ett ljud. Och satarna blevo hundra och
tusen, de hoppade på bröst och mage och satte sig
gränsle över hans näsa och blåste och tutade med
baken och lade snara om hans hals för att släpa
honom till helvetets svavelsjöar. Då, i sista ögonblicket,
hörde han en röst, som ropade hans namn, han fick
krafter, han skrek: Vår Gud är oss en väldig borg!
så att det rungade i helvetets förgårdar, satarna
skyndade huvudstupa ner i Bagarns flaska ...
-—• Har du maran, Funken? Vakna för tusan!
hörde han en höst, som liknade Niklas Pårtens.
— Uff! grymtade den gamle, vände sig om,
knuffade till positivet, så det skrällde i verket och
somnade på nytt.
Niklas Pårten sov icke. Han låg och sörjde sin vän
Pelle, och hans tankar flögo hit och dit. Han kunde
icke begripa kamraten, vad som flugit i honom. Hade
han icke alltid prisat Vävar-Elsa? Sagt, att hon var
den bästa agitatorn, den ivrigaste socialisten, den
vackraste tösen i stan? Ja, människan är ett konstigt
ting, ibland visste hon inte vad hon gjorde utan var
som trädockorna på Kasperteatern i Fredriksvall,
som under barnens jubel kysstes, skälldes, slogos,
omfamnade varandra, luggades och örfilades,
alldeles efter som gubben bakom skranket drog i
snörena och ryckte i käpparna. Tänk om det var
likadant med oss alla, att vi blott voro kasperdockor,
som lydde rycken i tåtarna! Hade han inte hört den
där studiosus Blomén, som, hur gammal han blev,
alltid var och förblev en liber studiosus, som han
kallade sig, hade han inte hört denne snart
flintskallige studerande och filosof och skald sitta på
Sista Styvern här om kvällen och förklara för ett
illustert sällskap av Svarte Baronen, Johan Jude,
Pu-ken, Cissa Ludde, greve Lejonhjärta, Dragonen m. fl.,
att enligt den gudomliga filosofien existerade vi icke,
ehuru vi syntes existera. Det var endast ett tomt sken
alltsammans, dunstbilder, inbillningar. Hela världen
var blott en enda stor kasperteater, hade filosofen
sagt, en dröm som Vår herre hade och där vi voro
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
