Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Tambulon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dade golvet, flickorna bligade på pojkarna och
pojkarna lade armarna om flickorna, och kyssarna
började smälla i vråarna.
»På sjön jag leva vill och dö»
tornade sig som en väldig våg upp mot himlen, steg
som ett högtidligt, heligt löfte upp över rum och tid,
togs om och om igen, tills orden slutligen nästan
blott viskades fram och dogo som en dödstrött bölja
vid stranden.
Tambulon skrapade med foten, drog åt livremmen
ett hål, harsklade sig, tömde i ett slag romglaset, slog
flatan i bordet — alla visste att nu började Tambulon
sina historier, sin skildring av sina öden och äventyr
under de år han varit borta. Ett par skeppare vid ett
av borden hade råkat i gräl om vilken sjöman, som
var värst och märkte icke Tambulons tillredelser.
— Ä dä ni som ä Tambulon eller ä dä han själv?
skrek Vite Johannes, sprang fram, slog näven i
bordet hos skepparna, så glas och buteljer skallrade och
gubbarna tystnade på en gång. Flickorna fnittrade
och pojkarna flinade åt de snopna skepparna.
Så började Tambulon. Han hade varit med ett
norskt sälfångstfartyg till Grönland och bott i en
snöhydda hos eskimåerna. Han hade seglat upp för de
kinesiska floderna, »där alla människor var gula som
morötter», där »karlstackarna hadde hårfläter, som
räckte te haserna», där sjörövarna ständigt lågo på
lur som vattenormar »å där töserna va så många, att
karlarna inte räckte till». Han hade seglat på Svarta
havet och Kaukasus’ hamnar »å så kom en
turkesta-nare å ville köpa en felfri svensk sjöman till en rik
fröken i en stad, som hette Samarkan å ligger nära
ve Indien å Persien». Och kaptenen hade sagt till
Tambulon: »Nu min liv å själ, Tambulon, ä din lycka
gjord». Men hur skulle Tambulon kunna leva borta
i öknarna och bergen fjärran från sjön. »Jag hadde
välan dött utå lesnad å tvinsot, i den skönas fang å
längtat hem till Gamla Sverget å till Hallans kyster
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
