Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Vävar-Elsa och björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rast kände hon broderns olycka. Hon måste fritaga
samhället från skulden, i varje fall den största
skulden därtill. Han hade endast haft hån för hennes
försök att få honom in i logen och fackföreningen. Hon
sade sig, att Per hade en dålig karaktär, dåliga
böjelser och sannolikt i vilket som helst samhälle skulle
blivit en slarver och odugling.
Sorgen efter fadern och grämelsen över brodern
förmådde dock icke bryta ner Vävar-Elsa. Dels hade hon
sin »stora sak» att kämpa för. Hon hade redan börjat
verka för bildandet av både en loge och en
fackförening på Mared. Dels hade hon sin »stora björn».
Hennes stora björn var Niklas Pårten.
Efter den häftiga scenen för två år sedan med Pelle
Slickepott, då båda sprungo från mötet i förargelsen,
hade Svarte Mjölnarn och Niklas mäklat fred mellan
dem. Pelle hade bett om ursäkt, och Elsa hade
försonats med honom, ty hon visste ju hur präktig Pelle
var i föreningsarbetet. Hon sökte göra sig reda för
sina känslor för Pelle. Hon beundrade honom för
hans energi och arbete för den gemensamma saken,
för hans klipska huvud, hon tyckte om hans
apriltemperament och hans glada soliga leende. Men hon
kunde icke bli kär i honom, icke brinna för honom.
Hon skulle kanske låtit sig erövras, om Pelle gått
fram djärvt, tagit fästningen med storm, ty hon hörde
icke till de kvinnor, som älska belägring utan
stormning. Hon var en av dem, som vilja både erövra och
erövras, storma och stormas. Hon var blodfull, och
blodet jagade genom ådrorna.
Pelle var både talför, modig och energisk i
föreningslivet och i striderna på arbetsfältet och en
munter fyr bland flickorna, men när han kom i lag med
Elsa, tappade han kuraget, tiggde med ögonen, men
vågade aldrig en stormning.
I motsats till den lille kvicke, ivrige och rörlige
Pelle, som tillika hade ett gott utseende och var
omtyckt av flickorna, hade Niklas ett tungt väsen, inget
utseende, var snarare ful med sina grova drag och
ku-tiga rygg. Han hade blivit en jätte med stora
kropps
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
