Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Vävar-Elsa och björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krafter, bar med lätthet två tunnor råg på ryggen,
hade stora blå ögon med något tunga ögonlock. Han
såg ut som en stark, godmodig bonde. Elsa hade länge
kallat honom Björnen. Niklas yttrade sig sällan på
mötena, men han var den trognaste av deras
besökare. Han undvek att komma med i styrelser och på
framskjutna poster, icke av feghet utan av bristande
självförtroende och blygsamhet. Kvicktänkt ä Niklas
inte, men en dumskalle än han heller inte, han ä
ackurat mitt imellom, hade Bagarn karaktäriserat
honom.
Elsa hade fattat tycke för Niklas redan för några
år sen. Han hade på en agitationsfärd klarat en
socialistisk trupp på tre man, henne själv inbegripen, mot
en hel skock halvfulla drängar och bondpojkar, som
av en länsman och några patroner hetsats att mota
bort de traktatutdelande intränglingarna. När segern
var vunnen, hade Elsa givit honom en omfamning,
och den vart gnistan, som satte eld i krutet. Niklas,
eljest stillsam och tillbakadragen, gick genast till
storms och det med en häftighet, som nästan
överrumplat henne. För att klara sig hade hon sagt, att
hon tyckte om Pelle. Genast drog sig björnen in i sitt
ide. Hon hade sedan vid ett par tillfällen låtit Niklas
förstå, att hon ångrade sig, att han icke var henne
likgiltig, att hon icke brydde sig om Pelle, men
björnen hade blivit bränd i skinnet, trodde att Elsa blott
lekte med honom. Pelle var hans bästa vän och
kamrat och han visste, att Pelle tyckte om vävarflickan.
Aldrig skulle han gå i vägen för honom. Niklas blev
allt tystare och stramare mot Elsa.
— Du ser ut, som om du ville biss, nalle! kunde
Elsa säga till honom, så tvär och butter såg han ut.
Men mannens motstånd hade den verkan, att Elsa
kände sig eggad att intaga fästningen. Hennes
känslor flammade på allvar upp för denne starke,
obetvinglige, tyste jätte. Då han fortsatte att spjärna
emot, satte hon in hela sin kraft på att betvinga
honom, hon blev eld och lågor, en brinnande lidelse grep
henne. Hennes hjärta slog ut i blom.
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
