Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Vävar-Elsa och björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sutto på stenen. Månen stod nu högt på himlen och
överfors då och då av lätta moln, som blevo som
försilvrade. Från dungarna hördes kärleksmötenas
röster, kyssar och skratt allt tydligare i tystnaden.
— Dä ä många ute i kväll, sa Niklas, dä ä sista
sommarlördan.
Elsa svarade icke.
Ett stort moln gick för månen. Det blev nästan
svart i skogen. Från en dunge hördes en visa:
»Jag är född vid gamla Englands kust,
där den stolta skutan går.
Och den stolte sjöman var min lust
från jag blott var sjutton år.»
Ett skratt ljöd, lågt, vällustigt som en duvas kutter.
Skogen tycktes skälva av liv, uppflammande i
hektisk yra en sista gång innan det långa, vita mörkret
kom. En varm vindpust svepte förbi Elsa och Niklas,
smekte deras kinder. Var det Pans andedräkt? Det
var dem plötsligt som om strömmar av osynlig eld
löpte från den ena till den andra, fyllde hjärtat och
satte varelsen i brand. De började andas kort och
flämtande, hörde varandras hjärtan slå. Då kände
han plötsligt hennes hand vid sin nacke. Endast
månen såg deras heta möte. Jo, en till såg dem, Suhran!
Och när hon sett och hört vad hon velat, kutade hon
hem på rappa ben. Hon såg i mörkret liksom kattorna
och var full av iver. Hon språkade för sig själv,
medan hon löpte utför stigen och hoppade mellan
stenarna som en kråka.
— Jo, hon ä en fin en! Ett sånt skam te stycke!
Hon går å spelar oskuld å så ränner hon efter karar
som en hora. Hon ä så stursk å höjfäri, så hon vill
ingte se åt en ärbar kvinna som mej ingte. Men bju
ut sej te en sossalist, å nästa gång blir dä väl en
tattare. Hu! Tvi! Dä ä väl faren hon brås på. För
Sofi ä då en ärbar kvinna — hopp ...
Suhran höll på att ramla över ett par, som sov i
skogsbrynet.
279-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
