Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Vävar-Elsa och björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du sir gla ut, Elsa, har du fått en ny fästeman,
kanske? sporde Suhran en dag med ett elakt grin
och nickade därefter åt modern.
— Dä rör dej inte, sladderkona, svarade Elsa och
vart röd av både harm och blygsel.
— Ta inte illa upp, Elsa lilla, ja ville bara fråga.
Se, karar ska en allri lita på. Dä kan gå illa nock,
om han reser sin väj, å mor din vill ingte ha fler
ungar i huset. Å en skämd tös ä heller inget te ha
i huset.
— Gå din väg, i dä här huset har du inget å göra,
trollpacka! skrek Elsa åt käringen och drog henne,
utom sig av harm, i håret för att få henne ut.
— Ä du oskyldi, behöver du la inte fästa dej ve
snacket, svarade modern.
— Du menar väl, att mor din slipper ta hann om
nån unge, för dä gror inget gräs på allfarväj, he, hel
skrek Suhran. Till slut fick Elsa ut käringen, tog
koftan på och gick. Hon gick ända till Mared, hon
ville inte bo hemma längre. Hon fick plats på
jutefabriken. Strax därefter sökte sig även Niklas dit.
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
