Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. Jorden drager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjunde kapitlet
JORDEN DRAGER
Efter det första kärleksruset återgick Elsa till att
ägna sig även åt föreningsarbetet. Hon höll innerligt
av sin fästman, men hon kände äckel vid att jolta
med honom. Hennes känsla var stark och frisk och
salt. Och för henne var älskogen icke nog. Arbetet
på fabriken, utsvettningen av arbeterskorna, de
dåliga sanitära förhållandena väckte på nytt till liv
hennes sociala rebellynne, kom henne att minnas sin
uppgift. Proletariatets slaveri och vånda lade sig åter
som en sten över hennes bröst, dess befrielse lyste
för henne som en hägring.
Niklas var inte så brinnande i anden som Elsa. Han
hade bondens tunga blod och sen generationer
nedärvda betänksamhet. Han upprördes över orättvisorna
i samhället, men de socialistiska teorierna hade han
föga intresse för. Dem hade Pelle, Modellen och Elsa
större lust att syssla med, ehuru de blott fingo del
av dem i artiklar i Arbetet och Ny Tid samt i några
små broschyrer av Danielsson, Branting och de tyska
socialisterna. Medan Elsa drömde om den stora
slutliga strid och seger, som skulle på en gång frälsa
arbetarklassen och göra hela världen lycklig, så
tänkte Niklas på, hur han och hans kamrater skulle
få sin ställning förbättrad, få sitt människovärde
erkänt och kanske få ett stycke jord, framför allt ett
stycke jord. Bonden levde kvar i honom. För Elsa
var socialismen det nya evangeliet, frälsningen för
hela proletariatet ur all nöd och vånda, det nya riket.
Där Niklas såg mot jorden och under sin gång
lik
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
