Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den stora striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jösse Eriksson har stått upp igen, vi måste röka
ut’en, skrek en ilsken arbeterska.
— Heder åt dej, Vävar-Elsa! Du ä i alla fall
nummer ett. Dä va du, som kom hit å bilda föreningen.
Du kan va viss om, att vi inte ska glömma va du
gjort. Dä blir du, som har äran utå segern, när den
kommer. Ja menar, att vi säjer tack te Vävar-Elsa å
höjer ett leverop för segern över fogden.
Det var Ola Ruggare, som hade ordet. Så hurrades
för Vävar-Elsa och segern. Hon måste gå ut och torka
bort en tår i all denna glädje. Segern kastade redan
sin glans över hennes väg.
Modellen svärmade kring henne som en mal kring
ljuset. Han såg hennes inflytande på vävarfolket och
höll sig väl med henne. Han betraktade sig som
fackföreningarnas kommissarie och fältherre på Mared
och insåg, vilken nytta han skulle ha av Elsa Klein.
Elsa uppskattade också Vinterstedts arbete och energi.
Han hade en otrolig vitalitet, var som allestädes
närvarande. När han sov och åt, visste ingen.
När Vinterstedt kom, drog sig Niklas tillbaka,
svartsjuk på Modellen. Han förebrådde inte Elsa, att hon
gick på strejkmötena, men han talade allt oftare och
ivrigare om att flytta till Örken, ta ett torp, odla ett
stycke jord och lappa skor i skogsbygden. Han
skildrade för sin fästmö, hur bra allt skulle bli, åker och
äng, lite fiske och jakt skulle de ha, så och skörda.
— Jorden suger, Elsa. Här vissnar jag bort, låt
oss fara.
—■ Ska du tala så nu mitt i hetaste striden? Dä
vore ju svek å bedrägeri att överge alla dom, som nu
ä i konflikt. Dä menar du inte, Niklas!
— Nej, inte så! Efter striden reser vi, Elsa. Lova
dä? Den här konflikten tar snart slut. Dom andra
kommer tebaks, men inte du. Å dä gör ingenting, då
flytta vi te örken.
— Den här striden blir seg, å jag blir här tills vi
segrat. Jag reser inte härifrån, förrän den sista
vävartösen kommit tebaks i arbetet. Du skulle skämmas,
Niklas, att prata som du gör.
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
