- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / II. Staden vid havet /
319

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den stora striden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

långvarig, djup tystnad rådde. Till slut reste sig en
gammal juterenserska:

— Dä ä mager kost te äta vackra or. Nock ha vi
rätt allti, men ha vi styrkan? Pengar ä goa varer,
dom gäller bå sommar å vinter, men har en inga
pängar blir dä ingen dans. Nu har vi snart svulti så
möet vi förmår. Kanske vore dä så gott te göra opp
mä Fästerlinn. Tack för ordet.

Det syntes nog, att juterenserskan hade talat ur
flera hjärtan, ty några nickade bifall.

Elsa tog åter ordet.

— Mia Larsson vet nog, att disponenten förklarat,
att dä aldrig blir tal om nån uppgörelse, utan bara
om underkastelse. Han vill inte ens ta emot nåra
underhandlare.

Modellen flög upp på bänken.

— Nu gäller det inte att tala om fred utan om
strid. En tyrann regerar aldrig länge. Nu gäller det
att komma i kontakt med strejkbrytarna och få dem
att resa hem igen. Reser di hem är Feysterling
förlorad. Då ha vi segrat. Han ska få betala dubbla
lönen för den tid striden räckt också.

Förslaget att komma till tals med de utländska
arbetarna vann allmänt gillande. Mia Larsson föreslog
själv att fortsätta striden ännu en månad. Detta
beslöts också, men den gamla segervissa stämningen
var borta. Ingen slogs för segern mer än Elsa.

— Vi ska slåss på ren tross, för vi ska la visa den
tyske fogden, att han har mä svenskar te göra å inte
mä polska slavar, skrek gubben Ola, ruggaren, och
han tolkade nog vad alla kände. Att slåss på trots, att
slåss för äran, att icke ge sig och ta emot nesans
brännmärke har i alla tider varit svensk allmoges
sed, och sådan är den svenske arbetaren än i dag.

Först med sången kom en fläkt av den gamla
hänförelsen.

»Vid spindlars sång
han dagen lång
får känna livets tvång.

319

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 29 22:47:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/2/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free