Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den stora striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omsider gjorde Antonson upp vid verkstaden.
Föreningsrätten skulle erkännas, men lönerna skulle bli
vid det gamla. På detta sätt skulle ingendera parten
känna sig besegrad eller förödmjukad. En dag kom
Eld-och-blod-Hansson in till den sjuke Mjölnarn, vars
skuldror nu av värken förvridits och svullnat i
axellederna, så att de liknade en propeller.
— Ja, nu ä dä slut med konsuln. Guds kvarnar
mala långsamt men säkert.
Svarte Mjölnarn bara stirrade på maskinisten. Han
begrep inte meningen. Maskinisten fortsatte.
-— Han skulle undertecknat överenskommelsen i
dag, men när bokhållarn kom in på kontoret i morse,
så satt konsuln dö i stolen å en revolver låg på golvet.
— Såså, ja, ja.
Detta var allt vad Mjölnarn kunde framstamma.
— Tycker du inte liksom jag, Lundberg, att dä ä
liksom vi vore i krig. Här strir dom å belägrar
var-anra, svälter varanra å här å där stupar dom å faller,
å striden den bara rasar vidare. Men Gud vill inte
strid utan frid.
— Ja, tänk att dä ska va så svårt för den fattie
å få rätt. Va allt ska kosta oro å strid å mångas liv
här i världen, Hansson. Men snart ä dä över. När
arbetarna segrat å socialismen ä genomförd, kom ihåg
dä, Hansson, då blir dä broderskap å frid, Hansson,
för alla mänsker.
Smeden kom in. Det låg ett sorgset allvar över hans
drag. Han kom för att meddela, vad maskinisten
redan berättat.
— Han va nock för stolt te böja sej, eller också
va dä ruinen som hotade, å den kunde han inte bära.
Han var ju en patricier, dom kallar dä, en uta dom
gamla fina släkterna, som styrt stan i alla år å vatt
ett slags kungar. Å nu ä dä slut, Lundberg.
Det blev en stunds tystnad. Mjölnarn skådade som
i fjärran. Så sa han:
— Dä kostar å leva. Ja tänker på va Kulla-Sammel
sa en gång: Människan ä som ett korn i joren, växer.
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
