Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den stora striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blommar, ä snart hö å mull, utå sju biskopar blir
inte en näve full.
Augu kom också.
— Vi har i alla fall segrat, Lundberg.
— Så mente ja inte prexis att dä skulle gå, men
rätt ha vi i alla fall hatt.
De sutto länge och språkade med gubben om
An-tonson och Gordon, om striderna och framtiden.
— Ja, ja. Ja kommer väl inte mä in i dä förlovade
lannet, men dä gör ni. Men jag ser dä, ja ser dä,
alldeles som Moses å Aron såg dä helia lannet på Sinai
berg i öknen.
Vid Mared såg det ut, som om Gordon och
Feyster-ling skulle segra. Nya och åter nya laster av utländska
arbetare vältrade in i fabrikerna. En del av de gamla
arbetarna började återgå. Vintern nalkades med köld
och blåst, och hungern rev och slet värre än någonsin.
Insamlingarna gåvo allt mindre. De hungriga begärde
mat av Vinterstedt, som skötte provianteringen.
— Du har kanske ätit opp maten själv? skrek på
ett möte en förtvivlad spolarhustru.
— Vi ha inte hatt revisisjon. Dä ä nock bäst te
kontrollera vatt pängarna tatt väj en.
— Revisisjon, revisisjon! skreko flera röster.
— Jag har inte stulit nåt, revidera ni! svarade
Modellen blek och värjde sig. Men misstänksamheten
växte i kapp med hungern, och det beslöts revision.
Modellen hade räkenskaperna i hopplös oordning,
ryktena om underslev växte. Allt talade för att
Vinterstedt inte skott sig, icke bedragit några, men han
hade slarvat oerhört, och han fick skenet emot sig.
Hans anseende led, ingen talade med honom. En dag
var han försvunnen.
Denna händelse bidrog också att nedslå modet på
de kämpande. Sakta men obönhörligt tunnades
strids-linjerna. Vävar-Elsa stred som en lejoninna. Ju färre
de stridande blevo, desto oförsonligare vart hon. Hon
skulle segra, om hon också skulle bli ensam att slåss.
Niklas stred vid hennes sida, men dyster och tyst,
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
