Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den stora striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längtande till jordens mylla och skogens sus. Smeden,
Pelle och Augu kommo då och då för att råda och
hj älpa.
Strejken fortgick och allt som hösten skred fram
och vintern bröt in, droppade en efter en av de
strejkande in i arbetet. Ibland gingo hela flockar tillbaka.
Elsa fick också svårt med att skaffa sig till maten
och till skor. Hon gick ännu i november i sin tunna
sommarkappa och ingen tanke fanns på, att hon
skulle kunna lösa ut vinterkappan, som hon pantsatt
hos Vladimirski inne i stan. Maten brydde hon sig
icke om. Niklas köpte alltid limpa och medvurst till
deras möten, och det levde hon på och kaffe, som
Svarte Mjölnarn, Pelle och Smeden då och då
skickade upp. Men skor behövde hon, och Niklas hade
nu icke en läderbit kvar, ingen kredit och arbetarna,
som han halvsulade åt så länge lädret räckte, kunde
icke betala ett kronans öre.
Härtill kom att hon kände, att hon skulle bli mor.
Hon kände ömsom en vild glädje ömsom en häftig
ångest. Hur skulle hon klara allt detta till slut?
Strejken, fattigdomen, Niklas, barnet. Men hon bet hop
tänderna, hon bankade med den knutna näven på
bröstet över hjärtat för att driva tillbaka oro och
fruktan. För att icke Niklas skulle få ännu större
längtan till örken, skogen och jorden, sedan han fått
veta, att hans barn var i antågande, talade hon icke
om sin hemlighet ens för honom. Hon ville vänta,
till striden var vunnen. Då kunde hon bättre
överblicka ställningen.
Men det drog ut på tiden med segern. Elsa hade
visserligen fått anknytning till några av de utländska
arbetarna, framförallt fått finskan, Hilma Lindstedt,
på sin sida, och ett rastlöst arbete utvecklades för
att få de nya arbetarna med i striden. Men när nu
de gamla arbetarna, pressade av svälten och
hopplösheten, började återgå, så mörknade horisonten åter.
Elsa märkte, hur hennes kamrater bemötte henne
med en tilltagande kyla.
En kväll när hon kom till Niklas, fick hon knappt
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
