Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den stora striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ord ur honom. Han tjurade och teg, och plötsligt
brast han i gråt. Den stora kraftiga karlen skakade
av gråten. Hon gick fram till honom, strök honom
över kinden, lät sitt huvud vila mot hans. Hon tänkte,
att i kväll skulle hon berätta hemligheten för honom.
Han skulle i alla fall om någon tid upptäcka den.
— Jag hörde nyss därinne ... Niklas pekade mot
väggen.
— Vad hör du? sporde Elsa.
— Hör nu igen!
Elsa lyddes. Där inne hos Niklas’ granne,
rugga-ren, hördes ett barn kvida och monotont upprepa:
»Ja ä hungri, mor».
— Jag står inte ut mä detta, Elsa!
Elsa satt tyst. Plötsligt reste sig Niklas, kastade
en spörjande blick ut genom fönstret, där vinterns
första flingor föllo, grep med järnfingrar Elsa om
båda axlarna, såg henne i ögonen med ett jagat och
sårat djurs blick.
— Nu, nu går vi! Jag har en stua å en bit jor i
Örken. Skynda, genast!
Han darrade, så att även hon skakade, ty han
släppte icke sitt grepp. Hon rätade på sig, mötte hans
blick.
— Aldrig, Niklas! Vävar-Elsa flyr inte.
Han släppte sitt tag. Hon föll nästan samman.
Niklas tog hatten och gick. Hon tänkte, att han skulle
komma igen. Hon lade sig. Han dröjde. Timman gick.
Två timmar. Hon hörde klockan slå timslagen inne
hos grannen. Hon hörde barnet vakna därinne och
klaga sitt evinnerliga »ja ä hungri, mor». Hon begrov
sitt ansikte i sängkläderna. Hon bet i lakanet, för
att icke brista ut i jämrande gråt. Hon väntade timme
efter timme, lyssnande till varje ljud. Hon satte sig
i linnet vid fönstret och spejade ut i mörkret, hon
ville ännu när gryningen randades icke ge upp hoppet.
När Niklas kom ut, tog han vägen förbi väveriet,
en väg som ledde bort åt de stora Örkenskogarna till.
När han hunnit mitt framför fabriksporten, kommo
nattskiftsarbetarna och skulle in. Det var mest
polac
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
