Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den stora striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sam. Det slagna ögat sved som ett instucket glödande
eldkol. Han fick se ett järnspett stå i köket. Han lyfte
det som en barnunge i famnen, gick ut och började
bryta och bända i den frusna, snöhölj da jorden.
Då dagen var där, klädde sig Elsa och gick. När
hon kom på bron, kände hon en nästan obetvinglig
kraft pressa henne ned mot räcket, ut över räcket.
Hur ljuvt, om allt vore slut, tänkte hon. En gammal
visa om de halländska älvarna rann henne i minnet.
»Nissa och Laga
ta många liv av daga
men Ätra å
tar så många som båda två.»
Hon tänkte, att alla floder ta nog i sin famn emot
lika många olyckliga. Hon smekte det yrande och
dånande fallet med sin blick. Men så kom hon att tänka
på barnet. Hon hade ingen rätt till dess liv. En
mör-derska ville hon icke bli. Hon tänkte också på dem,
som stodo i den hårda striden mot Feysterling. Hur
skulle det gå med dem? Hade hon icke lovat dem
seger? Skulle hon fly ur striden, överge sina
kamrater i den svåraste stunden, svika sin klass och dess
heliga sak? Skulle det icke vara ett dubbelt svek?
Hon erinrade sig Karolus’ dikt, som hon så ofta läst
upp för sina kamrater. Och vad skulle Hilma, hennes
kamrat från ett annat land, säga, hon som nu var
vunnen för striden och brann att få kasta sig in i
den? Nej, hon skulle icke ge tappt. Hade hon icke en
stark, trotsig och segersäll själ? Hade hon icke en
stor idé att leva, lida och kämpa för, ett lysande mål
att arbeta för? Hon hade något att ge det barn, hon
bar under sitt hjärta. Kanske skulle det barnet bli
en man, som förde sitt trälbundna folk ut till friheten
och solen. Hennes hjärta brast ut i en sång, ett
överfullt, trotsigt hjärtas jublande protest mot
självupp-givelsen och döden, en hymn till livet, striden och
segern:
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
