Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den stora striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vackraste och kvickaste flickorna i stan, hade gått
in i frälsningsarmén för att kämpa mot lidandet och
nöden i världen. Stig Bårdaryd och Brands son hade
blivit socialister och flera andra studerande, så det
var stor oro i familjerna i stan. Ulrika Augustusson
förkunnade nu öppet kvinnans frigörelse och den fria
kärleken och hade anordnat möte med Ellen Key.
Den nye redaktören för Stadsposten Veäll fick
skulden för denna ungdomens förstörelse. Blomén sjöng
också frälsningsvisor eller också läste han för Stuart
stycken ur Platon, Seneca och Marcus Aurelius, de
älskade filosoferna, som han äntligen återfunnit:
— Detta säger Platon: »Det är svårt och mycket
berömvärt att genomleva sitt liv rättrådigt, då man
får rikligt tillfälle att göra orätt. Man bör sätta
största värde icke på att leva men på att leva väl». Och
detta säger Marcus Aurelius: »Det bästa sätt att
hämnas är att icke likna dem, som göra oss ont. Sådana
dina vanligaste tankar äro, sådant är ock din själs
skaplynne, ty själen får färg av tankarna». Och detta
säger Seneca: »Du måste leva för andra, om du vill
leva för dig själv. Intet hjärta är gott och heligt utan
Gud! Döden är allestädes närvarande; gudarna hava
dragit försorg om, att envar kan beröva oss livet,
ingen kan beröva oss döden. Tusende vägar stå oss
öppna till denna helgedom. Ej den, som föga har,
men den mera önskar är fattig.»
Efter sådana uppbyggelsestunder med Blomén
kände sig Stuart lyckligare. Han sken därför upp, när
den lille skrivaren åter kom denna morgon. Men han
såg icke glad ut, Blomén, som han eljest brukade.
Han räckte Stuart tidningen. Stuart läste, händerna
skälvde, så att tidningspapperet rasslade. Han reste
sig med möda, tog på sig sin rock och mössa och
gick. Blomén stod länge och såg efter honom.
Stuart gick till Slottskvarnen. Han begärde få tala
med Gordon. Gordon satt vid sin pulpet, alldeles som
han förr brukade. Men Stuart tyckte, att han blivit
så gammal, att han nu liknade sin far, gamle Gordon,
strax innan denne gick bort. Gordon tycktes icke
för
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
