Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grave, som en gång var herre till nio bruk men fick
gå ifrån dem alla utom Gracendal, eller Chenon, som
var så omätligt rik och så högmodig, att han, innan
han dog, lät föranstalta hela sin begravning och på
prov utföra den inför sina egna ögon med liktåg, som
räckte en hel fjärdingsväg, med svartklädda hästar,
schabrak och plymer, dova trummor och annan
sorgemusik, prestaver och tal, där alla hans verk och
gärningar beskrevos, eller Carlberg, som byggde en hel
gård, där all världens fåglar samlades, med vilka han
språkade på fågeldialekter, ty han kunde alla fåglars
språk, och han fick veta många hemligheter på det
viset. Eller talades om holländaren van der Ling, som
varje lördag tog in hyttkarlarna på kontoret och först
gav dem en stut, sedan en slant och slutligen en vers
ur psalmboken. Äja, där fantes alt gott om tokstolla
förr mä, sa Puk-Anders.
— Men di feck alt sine synders lön, di mä, antingen
dä nu va utå Gu fader eler utå satan, tyckte Per Ols.
— Hä ä fell int nack te kom te helvit för såna
rackare, di skull allt blitt nöpna mä tängera här mä,
så en kun ha fått si på, gnäggade Elg, en högrest
flottarbas, som tidvis bodde hos Per Ols.
Ibland talade man om präster, som i fyllan ramlat
ner från predikstolen såsom Malungsprästen eller supit
sig fördärvad som Spåken och Arkenbergen eller
blivit kvinnfolkstokig som Järnaprästen eller
berg-tagna som brukspastorn på Rämen, att inte tala om de
Herrens otrogna tjänare, som »han med hornen» tagit
inför allas åsyn vid den öppnade graven, därför att
de icke förkunnat Jesu lära rätt och riktigt utan till
herrarnas förmån förvanskat Skriften.
Det talades naturligtvis också om länsmän, fogdar
och snikna lantmätare, som gått brukens och bolagens
ärenden och drivit folk från gård och grund, och vilka
därför Vår herre i sin rättfärdighet och nåd träffat
med en förlupen jägarkula eller ett rasande stenblock.
Det ordades om flottkarlars vilda äventyr längs alla
Dala och Värmlands älvar, om milor och innebrända
kolare, som sedan spökade i trakterna, om den där
1* — Den stora striden
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
