Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fenriks Måns, som föll ner genom milhålet och sen i
många år sprang kring i skogen som en döding och
släckte milorna, till en präst kom och läste över den
plats, där han omkom. Det berättades historier om
skogshuggare, vilka som stelfrusna lik kommit hem till
de sina, liggande på granrisbäddar över kälkmedarna,
lik som måst tinas vid eld för att kläderna skulle fås
ifrån dem. Åh ja, det språkades också mycket om
jakter och skattsökare, om lapp- och finngubbars
trollkonster, om de stora slagsmålen mellan arbetarna i de
olika hyttorna och bruken, om de vackra finnflickorna
från Östmark, Lekvattnet och Dalby. Förstås, det
språkades om de stora dansgillena på broarna i Floda,
Nås och Järna, om de fina kronbröllopen i kyrkorna
vid Dalälven, varom alla de unga kvinnorna och
flickorna drömde, om skinnarna i Malung, som foro land
och rike omkring, och om hästskojarna i Äppelbo, de
slugaste illbattingar, som världen sett, om gruvkarlarna
och gruvspökena, som tagit så många arbetares liv, om
smederna i de otaliga hyttorna och bruken.
Smedkäringarna icke att förglömma. Om dem funnos fler
historier än om fan själv, och denne potentat hade
likväl rykte om sig att vara full av alla slags larver.
Nå, nu hade vi Lejberget framför oss. Sin runda
skalle reser det mot skyn som en förstenad jätte, och
molnen svepa om dess bröst som vita halsdukar om
finnkäringarna, då de bege sig ut med kreaturen till
fäbodarna. Tallkronorna te sig som stora örnnästen,
en hel skog av fågelbon, som en höjdens fästning för
vilda fåglar. Ja där borta stiger också på breda
ving-segel en örn mot himlens blåa kupa, och där far som
en rymdens sjörövare en vråk, och där skjuter en glada
upp mot ett farande ulligt moln, blixtsnabb som
skottet ur en bössa, ur en tjuvskytts älgbössa med
lapphäxans pipor. Vart far du rymdens Vild-Havvonen?
Vad spejar du efter, örn, som seglar på breda, stilla
vingar? Har du lust till killingen, som
Korpilambs-käringen nyss för första gången släppte ut på bete?
Eller är det Päckbergsgummans stackars kycklingar,
som reta din aptit?
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
