Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göken gal i aletopp,
kälingen häktar särken opp.
Göken gal i ängarna,
pigorna sova när drängarna.
Hå hå ja, Puk-Anders sträcker på sig. Han ville
gärna, så gärna som han ville leva, ha en flicka han
också, men han törs inte för mor sin. Gamla Pukan
är inte att leka med, och hon tål inte att se kjolar i
huset ta makten, nej, pass, inte så länge Pukan orkar
lyfta en smedslägga. Ja, när solen skiner om
sommaren och marken gläds och göken gal och en tjock
käring jagar en galt genom bygatan, så kan även en
finnby se förmögen ut.
Men när frosten stiger ur myrarna som dödens
andedräkt och kölden kommer redan i september som en
hungrig varg och river mycket, som sommaren lovat
och gjort frodigt och ulligt, och vintersnön yr i
oktober och november, som om Vår herres pigor rensade
alla himmelens bolstrar, och fodret ibland är slut vid
julen och skogshygget tryter, då ser finnbyn icke just
så välmående ut. Då magrar själva Jons Kajsa och
jämrar sig över livets vedermödor och tycker, att hon
alltid haft otur med både grisar och gubbar. Och
getter och får, kor och hästar få leva på lön, och är det
riktigt hårda år, lägger Puk-käringen barkmjöl i
råggröten för att dryga ut den, men helst så att ingen ser
det. Så göra de flesta kvinnorna, fast de icke vilja
låtsas om det för varandra. Alla utom Sikkasmoran.
I Sikkassläkten har ingen använt bark i bröd eller gröt
sen Gustav III:s tid. De ha pengar på banken och
silver i skåpet och så mycket kläder och skinn på
löftet, att Vår herre själv skulle vara nöjd med den
klädkammaren. Och Sikkasmoran yvs, att hon är av
ra-thusiasläkten, den finnsläkt, som först bröt bygd i
Säf-sens storskogar och som förvärvade sig stor ära bland
alla finska stammar för redlighet, mod och hårdnackad
seghet under den långa, fåfänga striden med
herremännen, som togo skogar och jaktmarker från
finn-folket.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
