Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, så har Lejbergets by i tre hundra år sett sol och
frost alstra och slå ihjäl; kall vind och ljum vind ha
växlat, som alltid sker, möda och arbete har det varit»
när allt var som bäst, alldeles som det står i Skriften.
Tunga år, svält och barkbröd, ett gott år som tröst,
brott och skam i en gård här och en där utom i
Sik-kasgården, långa år av bot och vanärans märke,
glömska i människornas hjärtan omsider, försoning
och ny högfärd. Ty sådan är människan också i denna
by, att icke väl är synden sonad och glömd, skammen
avtvådd i tårar och kval, förrän högmodets djävul åter
sticker upp sitt fula huvud och lockar till nya synder
och nya kval. Håhå, jaja, suckade bonden Jugga,
våran Job, som Per Ols kallade honom. Håhå, jaja,
födas och dö är var dags prov. Och Juggas suck stiger
som en trött bön till himmelens hem. Om bönen blir
hörd? Åh, det är lång väg till den högste. I hundra
år har nu Juggasfolket bett men inget svar fått. Äh
jo, för att göra livet möjligt att trots allt uthärda,
sitter alltid en liten fågel i storbjörken vid vägen till
Juggasgården och sjunger en visa om hopp och
förtröstan. Det är en trast, och Per Ols vet, att den är
tre hundra år gammal, lika gammal som byn. Trasten
kom med från Finland, när förfäderna flyttade
därifrån, och sin sång har han lärt av en skogsjungfru:
Det kvällas och natten hon faller uppå,
trideli, tridilej.
Men gryningen skall snart över himmelen gå,
trideli, tridilej.
En vårlig vind kastar också ett frö till lust och
kärlek i kvalda hjärtan. Den vinden kallar Per
Ols-gumman för Vattransvinden, ty den kommer från
söder, där Vattrangi ligger, den plats, där hennes släkt
först reste en rökstuga, och där det var så stor lust och
livsglädje, att allt honkön nästan alltid gick dräktigt.
2.
Stor och röd som en väldig eldbrand, slungad av en
underjordisk jättehand mot himlavalvet att förstöra
IS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
