Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade den brutit fram. Hon var åtta år då. Det var
när fostersystern dog. Hon varken åt eller drack i
sex dar. Satt i stum sorg i ett hörn av kammaren.
Men livet tog ut sin rätt. Glädjen åt livet besegrade
sorgen över systern. Hon var full av skämt och skratt
och upptåg. Ho ä full å viser å odögd som en präst
utå psalmer, flen Puk-Anders och tittade långt efter
henne trots moderns varningar. Dä märks ho ä född
på Sikkasgårn, menade Juggasmoran och suckade.
Hon såg alltid så långt efter Doris, ännu längre och
avundsjukare än andra. Men ingen ogillade henne
riktigt, ingen ens bland de gamla käringarna, som hon
likväl skämtade med, allt vad hon orkade. Och alla
pojkar och karlar sprungo efter henne, så Sikkasfar
blev hjärträdd och mörk i synen. Den ende, som icke
gillade henne, var som sagt Lång-Jossi, hästhandlarn.
Ho ä dryg i sinne, fast ho int viser dä. Ä int had
ho en lyckli stjärna int, när ho kom te. Men ingen
brydde sig om Lång-Jossi. Han var just inte väl
hållen. Skojade med hästar på marknader, trätte och
slogs. Han hade förresten sprungit efter henne han
också och friat; han hade kommit till henne i fäboden
om natten och velat slippa in, men hon hade kastat
löpe och vassla på honom, ja, rent skämt ut honom.
Nu var han så arg, så han spred ut alla slags lögner^
gick till Sikkas själv och gjorde antydningar och
gnolade på en visa.
Äpplet är rött, men masken ä därinne,
kullan ä skön, men har lättfärdit sinne.
Sikkas slog en gång hästbytarn i jorden, så han
måste krypa hem, men djupt nere i Sikkas själ började
en oro, en fruktan gro som ett frö i stenspricka. Han,
den ljuse Sikkas, gick ibland mörk i hågen.
Sikkas-mor såg det och anade orsaken. Det dröjde, innan
han talade med mor om det. Men en dag gjorde han
det. Hon blev rent hjärtängslig, så ond och grym såg
han ut. Och som han sa! Blir ho lättfärdi, skall du
svar för dä, ho ä lik dej te dä yttre, sa han. Nej, nej,
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
