Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tilläde han, int dä, int dä! Vi måst värn hus å ära, dä
kan du lit på, att dä ska ske.
— Far, här ä Ann-Stina! ropade Doris inåt lagårn,
när de hunnit genom grinden. Pispaskäringen kastade
en svepande blick över tunet, gården och all
härligheten. Ty hur många gånger hon än varit på
Sikkas-gården, hon kunde aldrig se sig mätt på den.
Manhuset var i två våningar, som om den varit ett slags
bergmansgård. övre våningen var mera loft än inredd
till boningsrum, men i alla fall var det en fin och väl
hållen gård, kärntimmer allt igenom, en bra ladugård
med stall, fähus och vagnbodar, alla redskap i gott
stånd, en kummin- och en apelgård, tolv bikupor. Det
var icke många finnar i hela bergslagen, som hade en
sådan gård som Karl Sikkas.
Så tänkte Pispaskäringen, när Gubben Sikkas kom
ut ur fäjset och hälsade.
3.
Pispaskäringen stod redan i fäjset hos Sikkas och
ordinerade för den kalvsjuka kon. Ty kon var orsaken
till, att gubben Sikkas låtit flickan hämta Ann-Stina.
Kon stod i båset, och runt omkring stodo Sikkas, hans
hustru, dottern Doris, sonen Ante, Puk-Anders och
Per Ols. Grannarna hade kommit, när de hörde talas
om, att kon var sjuk. Puk-Anders, som av gammalt
var avundsjuk på Sikkas för hans stora tur här i livet,
tyckte i sin innersta själ, att kon gott kunde dö, det
kunde Sikkas ha. Han hade aldrig haft motgångar,
och det vore inte mer än rättvisa, om någon olycka
hände också Sikkasgården. Per Ols hade kommit
med sorgset hjärta, en så vacker ko skulle den nu dö,
ånej, Vår herre kunde inte mena så illa med en
stackars oskyldig kossa. Men väl var det förstås, att det
inte var hans egen enda ko, Sikkas hade ju rygg att
bära förlusten av ett, ja till och med av två kreatur,
men ändå, synd om Sikkas och mest synd om
kokräket. Ja ha, livet är besynnerligt, det är svårt att
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
