Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fundera ut, vad den Allsmäktige menar. Per Ols kom
som vanligt in på filosofiska tankar.
Per Ols var en liten, satt, rörlig gubbe med ett stort,
brett huvud, flintskallig, nästan ett munkhuvud med
en stor, spetsig näsa, som såg ut som en harvpinne
stucken i en pumpa, en liten nästan gumaktig mun,
som han ideligen trutade med, medan han förnumstigt
strök den långa näsan med pekfingret, nästan gned
den, som en stråke fiolen, som trodde han sig på detta
sätt få visa tankar. Han älskade visa tankar, han
menade, ehuru han aldrig sa det, att han var mera
erfaren, klok och framsynt än de andra i byn. Fast
folk icke begrep det.
Puken var lika lång som Per Ols var kort, en riktig
dragon var Puk-Anders, hade varit smed i sin ungdom,
sedan gardist och därefter flottare, sedan smed igen.
Stark var han som en härjedalsbjörn. Väldiga
mili-täriskt uppstrukna, rävröda mustascher prydde hans
magra anlete, brunbränt av sol och sotigt av rök och
jord. Han tvättade sig icke ofta Puken. Det tyckte
han var bjäfs och högfärdslater. Han tyckte, att det
räckte med söndagarna. Då tog han det så mycket
grundligare, strödde sand i såpan. Man ska helg
vilodagen, sa han. Han var enögd, hade fått ett
järnstycke i ögat i smedjan en gång. Fan ville gör mej
blinn, men han orkt bara halvvägs, gycklade han.
Medan Per Ols klämde och nöp kon i rumpfästet
med kännarmin, som hade han varit »vatrinär» —
som Jugga kallade kreatursdoktorn i Linde — stod
Puken avsides och såg en smula misstrogen och
ill-fundig ut, som trodde han varken Per Ols eller
Pispas-käringen om någon större förmåga i det ädla
kobotar-yrket.
Pispaskäringen hade tagit plats framför kon vid dess
huvud. På vardera sidan om käringen stodo
Sikkas-gubben och hans hustru. Karl Sikkas hade ett
allvarligt och värdigt utseende. Han var icke särskilt stor
till gestalten, men bred över bröstet och kraftig över
axlarna. Slätrakad över det fylliga, kloka, en smula
åldrande ansiktet. Sikkasbonden kunde väl vara bortåt
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
