Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn - 3 - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid sökte han efter de vackraste kvigorna och
ungkorna, och ingen försyn hade han och ingen skam i
sig heller. Di bord fångan å skäran, så han mist
kraften, den uslingen, muttrade käringen och steg ut
i solljuset.
4.
Där ute låg den klara junimorgonen över gården.
Solen lekte på de åldriga lavgrå timmerväggarna, gav
dem här och var en färgton från silverkalken i Säfsens
kyrka. Den svala morgonvinden, lik en fågelvinges
sus, kom de vita myrporsblommorna på torvtaket att
sakta vagga. En och annan av klasarna i det höga,
grönmossiga syrénträdet mitt på gårdsplanen skakade
daggen ur de blå skålarna. Doris sprang rakt in i
syréndungen, riste daggen över hår och ansikte, insöp
doften och morgonen i djupa drag, log åt
Pispaskä-ringen, tog henne i famn och dansade runt med henne.
— Tok-jänta, så du bärs dej åt! Taj varli, jorden
ä gammul, du, jä ä just int nån ungdom jä, menade
Pispaskäringen och skrattade.
— Näj män Doris! Ska du rakt fördärv Ann-Stina!
ropade mor Sikkas. Far teg, Ante såg misslynt ut
och blängde på systern, ty han fruktade, att denna
uppsluppenhet skulle menligt inverka på signerierna
med kon. Per Ols slog sig på knäna och skrattade,
medan Puk-Anders muttrade: Ho behöv en kar te håll
styr på sej.
Han följde flickan med ögonen, slök henne, slickade
sig om munnen, suckade. Åh, Gud, vad ville han
inte ge för den tösen, hå ja, att inte mor hans kunde
dö snart och Sikkasfar också och hela världen
desslikes, utom han och hon, så skulle han väl ha utsikter.
Fast fan visste — hon var ett högfärdigt stycke. Han
såg i ett slag dyster ut, vart arg, svor en salva för sig
själv, en hel ramsa: Fan anamma, fan anamma! Sen
kikade han bort åt Sikkasfar och muttrade: Fan te
högfärd, men dä spörs väl, att int nån kulla ä så bjärt,
att ho int släppt en pissefjärt, fan anamma.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
