Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Spott int på fan, han spott igen! föll Pispas in,
ty hon hade hört hans ramsa.
Hela tunet glänste av dagg, det blev mörka fläckar i
gräset efter fotstegen, svalvingar susade om öronen på
Sikkasgubben och hans följe, bina surrade,
kålfjärilarna fladdrade som fallande blomblad, från skogen
kom en doftande ånga av kåda och pors, Juggas trast
lät höra sin klara flöjtton. Var gla-a-d! sjöng trasten.
Så brukade åtminstone Per Ols’ Sara tolka sången.
Hå ja, går fäll an för den te va gla som ing skatter
har, plägade Puken svara, och det syntes, att han nu
tänkte detsamma.
— Hå, du är då så sur som sur mjelk, Puk-Anners,
tyck du dä pass sej en sån Guds morra! slängde Doris
åt honom.
— Dä pass sej fäll bätter te far å slams å gnol å
vensle i all kroka! drämde Puken till, ty nu hade han
kommit alldeles ur humöret. Det klack till hos både
Doris och hennes far, men ingen sa något.
— Bry dej int om den där dragonen, han ä så full
utå illakhet som en tattere ä full utå löss, skrek
Pispas-gumman.
— Dä ä fäll ingen heller, som tar Puk-Anners på
allvär, myste Per Ols.
— Nähäj, dä har du rätt i, se fele mä den karn ä,
att han int har ett kvinjfolk i huse, sköt Ann-Stina in.
För gamla Pukan dä ä ett troll å int en käring, tilläde
hon, ty hon var icke god på Pukmoran, som fuskade i
hennes konster ibland.
— Kvinnfolk? Nej, se förr stadde ja skrutt till
dräng än geft mej! röt Puken. Nu måste till och med
Anton le, ty alla visste, hur gärna Puk-Anders ville
gifta sej.
— Stig in! bjöd dem mor Sikkas, och de trädde in
i köket och storstugan. Alla hade de varit hos Sikkas
många gånger förut, men likväl tystnade de, när de
kommo in. Ty Sikkasgården var Sikkasgården och
förmer än alla andra. Det syntes förresten av de
blank-skurade kopparflaskorna och kittlarna, av tennstopen
och de målade lerfaten, av de blommiga tallrikarna
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
