Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och porslinsfaten, som fyllde takhyllan runt rummet.
Och under den hängde bakformar av koppar, betsman
med mässingsbeslag, alla slag av köksredskap och
burkar med tryckta bokstäver på. Ett tungt avlångt
furubord med stjärnspikar stod vid ena långväggen intill
en väggfast bänk. Ett målat hörnskåp, med årtalet
1767 och med en silverkanna, fyra matskedar och sex
teskedar av tungt silver på hyllbrädet, fångade också
blicken. Pigan, Karin, hade dukat fram kaffe, bröd
och ost. Sällskapet slog sig ned runt bordet, sedan
kvinnorna nigit för maten, Puken strukit snuset ur
läppen och Sikkas och Pei- Ols knackat piporna mot
ugnen. Det sades icke mycket, medan man åt, men
när man hunnit till tredje koppen, som dracks från
fatet och på bit, slog Puken upp språklådan. Ty länge
kunde Puken icke hålla mun.
— Ha I hört, att Lesjöforsbolage ska ha flottninga
här i traktera i sominer? Nej, sa Sikkas. Jo, å dä blir
bra dä, vidhöll Puk-Anders, ty han var envis. Nej,
sa Sikkas om igen, ty han var lika envis. Jo, käftade
Puken. Men käftade gjorde icke Sikkas. Dessutom
var han värd och visste sin plikt.
— Du tål visst int dä bolage, Sikkas? tyckte Per
Ols, ty han trodde, att det var bolaget, som Sikkas
vände sig emot.
— Bolag som bolag, hä, fan, dä ena ä int bätter än
dä andra, djävelskap å fanstyg, men dä blir liv å
rörelse, tyckte Puken.
— Dä ska int va gott te tas mä, fortsatte Per Ols,
men Sikkas teg.
— Dä blir mer förtjänster, å dä skad int te få nåt
å tjäna. En ä int stursker än en kan tjän ett
Värm-lannsbolag og. Men du, Sikkas, du har ju en stor går
å behöv int gå ut som flottkarl.
— Du vet fäll, sa Per Ols och gned sin näsa, att
sen Graven för lång sen i tiden kom hit te Säfsen å
tog mest all jor å skog frå finnbönnerna, så sa den
bonn, som satt på Sikkasgårn, att alri skull han å
hansa folk eler barn tjän bruk eler bolag, å dä har
dom int gjort.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
