Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde de. Åhja, det var för väl, att flottarna skulle
komma!
— Hurleds gick dä mä Sikkas’ ko? sporde Sara.
Det skulle nog gå bra. Både han, Per Ols, Puken
och Pispaskäringen hade ordinerat, så nog skulle hon
klara sig. Ja ja, det tyckte gumman också.
— Allt klar sej bar man int tap hymöret. Va Sikkas
lessen?
— Ja; han va int som eljest. Se dä ä ju först gång
i mansminne, som en ulyck hänt Sikkasgårn, svarade
gubben. Dä har ju vurt liksom Guss hann vilet över
Sikkassläkten. Allrin lurt ens utå en skinnare eller
hästhandlar. Allrin en bikupa ihjälfrosen. Allrin en
dåli skörd. Kantänka dä tog, att en ko ble sjuk.
— Ja, bar nu int kostackarn dör, jämrade Sara.
Tjänk, Per Ols, om dä kom ulyck in hos Sikkas! Då
skull dä fäll int få en änne. För se dä ä då visst, att
lång glädje å lycka då ä lång sorg å ulyck. Dä ä
acke-rat som skull somli få li för va andra hatt fröjdefullt.
— Ä som du prat, Sara, akt dej, Sikkas kan hörat.
Vinden har yron å bär ord vidare. Hå nej, dä ä bar
dom säg. Se på Juggas, du Sara! Dä ha fäll vurti
ulyck i mång hundra år: hästar ha dött å koer ha
drunknat, å söer ha ramlat i skreverna, å illake
män-niske ha satt trollskott på gåren å ulyckit har dä vatt
mä äktenskap, barna har dä gått illa, å döden har
dans å rumster på gården som en vettvilling ...
— Hyss, hyss! Tjänk dej för! Döden har värre
skarpt yra än vinden. Han kan stå bak tallan å lyss.
Gubben tystnade och viskade i Saras öra:
— Ja, den han står bestandi på lur hos Juggas, å int
kom där nån glädje int. Nä, se Döden han är trogen
han.
De gamla hade nu fått in risbördan i vedhuset.
Gubben låtsade hjälpa gumman, pustade och strök sig
över pannan, som om han och inte hon knogat hem
riset. Hå flottarna! mumlade han. Mor, du har fäll
kaffe, så dä räck, eler får ja löp ner til bruke å köp.
— Har du penga då? Äh nej förstås, det hade inte
Per Ols. Hade inte hon, Sara, det? Nåja, då fick det
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
