Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räcka som det var, spä ut med korn och cikoria gick
bra. Det var inte huvudsaken, kaffet inte, åh nej, det
var flottarna och deras historier och att han fick
berätta och hade folk, som lyssnade.
Puk-Lotta, Anders mor, kom vid grinden. Hon
liknade en ilsken bock. Ja, hon såg ut alldeles som en
bock. Man kunde skratta sig fördärvad bara av att se
henne. Nu var hon arg tillika, ögonen stucko som
eldkol, munnen var hopknipen som en igenslagen
spiklåda, hon hade ett bastant skägg under hakan och slog
fotterna i jorden som en korpral på Sanna hed, då han
lär utskottskompaniet exercera.
— Dä ser ut som Lotta va värre ilsk än eljers,
menade Sara åt gubben.
— Var ä Anners? skrek Puk-Lotta, så det ekade mot
rökstugan.
— Hå, int vet ja, svarade Sara milt. Du får fäll
håll red på pojk din. Men Lotta hörde inte på det örat.
Var ä Anners? bölade hon, och det lät som en mistlur
eller en sprucken trumpet. Hon blängde på Per Ols,
som misstänkte hon, att gubben nog visste, var Anders
var, men icke ville fram med saken.
— Herr jestanes, Lotta, han va mä hos Sikkas, å
sen så ja’en int. Sikkas ko ...
— Ja ger Råndan å Satan i Sikkas koskräll, röt
käringen och gick Per Ols ett steg in på livet. Vart
geck han? Åh, vänt du pöjt — Pukan vädjade med en
dyster blick till himmelen — du tror, du har vuxi frå
vidjespö! Hon höll in andan ett ögonblick. Spring te
Sikkas, den storbuken, å dra kalven ur kon åt’en. Dä
kan han gott gör säl. Hå nej, dä ä fäll Sikkas fleck,
som lock å drag, dä styckje. Ho ä som en löpsk katta,
kik å grin å tyr sej te allt karfölk i byn. Men, du
Sara, du å Per Ols, I som allti tar Sikkasjäntan i
försvär, hör I, att dä har jä sagt å svuri, att Anners
ska int ha ett kvinnfolk, så länge jä lev int. Jä skull
sitt på nåden, jä! Eli svält ihjäl! Eli kom på sockna?
Eli tigg Sikkas om brö? Hå nej du, Per Ols, säg du
Sikkasjänta, att min pötj får ho allrin.
— Dä ger sej fäll, om ho vill ha sön din, menade
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
