Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storstövlar, blåskjortor och bredbrättade gula hattar
med röda och blå ränder i. Svångremmar knepo om
livet på dem, solbrända voro de, nästan bruna i synen.
Somliga hade löv i hattarna, andra i livremmen, de
skrattade och stojade. En lång flottkarl i teten av
följet hade spelat dragspel, när de ryckte in på gården.
I en näverkunt på ryggen sov hans lilla flicka. Det var
Stors Karl Mattson, han var inte första gången i byn,
men sen han sist var där, hade han mist sin hustru,
och han hade ingen annan råd vetat än att ta ungen
med på färden. Så hade han stoppat jäntan ned i
kunten. Han var en glad själ, och sorger hade han inga.
Han hade lipat, så karl han var, när hustrun dog,
men han hade i alla fall ungen och var glad åt den.
Jugga reste sig mödosamt från trappan. Det syntes,
att han var trött intill döden. Hans hustru, Anna,
kom ut ur fäjset, där hon måkat för kreaturen. Hon
såg kraftig men härjad ut, tärd av sorg och dock med
ett drag av ro och inre glädje. Hon såg ut som de se
ut, som lida under andras kval och söka läka andras
sår. I fönstret syntes ett förskrämt mansansikte, som
snart försvann. Det var sonens ansikte, Kristoffers.
Flottarna hälsade på Jugga och hans hustru. Deras
ledare, förmannen, hette Lars Elg och förde ordet. De
skulle flotta i Säfsen i år, i Rödälven, Svartälven och
Liälven, och de tänkte bo i Lejbergsbyn under helgerna,
om de finge. Jo, det trodde nog Jugga gick för sig.
Han skulle väl ha plats för två, Sikkas hade väl rum
för tre, trodde han, och de andra för vardera en.
Lars Elg tackade å lagets vägnar. Nils Jons tittade
in på gården och försvann igen, for byn runt och
berättade överallt, att flottarna kommit. Alla skyndade
till Juggas gård, gamla och unga och en och annan
nyfiken ko också. Först kom Kajsa Jons, en liten
dråplig kvinna, vig i truten, uppsluppen och
skämtsam som en spelman från Floda. Hon for mitt in i
flottarhögen.
— Go da, välkomna! Herre Gud, så trivsamt vi ska
ha. Jä vill ha en bra karl hem te mej. Vem vill kom
te Jons Kajsa? Så sprang hon och tog dem alla i famn,
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
