Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en efter en. De sågo nästan blyga ut. Skön var hon
ju inte, och käften malde som en kvarn.
— Här ska I finn trohet, hjärtlag å gott kaffe,
fortsatte hon att bjuda, och till slut skrek väl Storskarl
Mattson från Rämmen, han som hade spelverket i
nävarna och jäntan i kunten:
— Nå, käling, kom då för fasingen! Här ä en pojk,
som int ser te utanskriften. Och så lade han dragspel
och unge på marken, tog Jons Kajsa om livet och
svängde henne över hattarna på kamraterna, så en var
kunde se, att Kajsa hade rakt inte mer än särken under
kjolen.
Sen kom Puk-Anders och Pukan själv, Per Ols och
hans gumma, Lars Nilsson från Larsgården och alla
hans ungar, hästhandlaren Jossi, som ock kallades
Masis Knosis — folk sa, att det namnet hade han fått
efter en krog söderut nånstans, där han funnit sin
överman i det ädla hästskojaryrket. Och
Pispaskä-ringen kom och Ante, Doris och Karin kommo, men
Sikkasfar och Sikkasmor syntes inte till. Nils Jons
hade också farit genom Sikkasgården med det glada
budskapet, och Ante hade sport fadern, om de inte
skulle ha ett par flottare; på det viset kunde de tjäna
igen den döda kon. Men Sikkasfar hade sagt ett så
barskt nej, att Ante, som eljest var envis som synden
mot Guds tionde bud, rakt inte kom sig för att gå på.
Han bara sa fan anamma.
Nu hade tre flottare fått lov att bli hos Juggas, två,
däribland Elg, hos Per Ols, två på Larsgården, två på
Pukgården, en hos Nils Jons och en hos
Pispas-käringen. Men för den tolfte såg det inte ut att bli
någon plats. Hen hette Erk Björn och var från
Ekshärad i Värmland, en ljus, kraftig, vacker pojke, men
blygare än de andra. Han hade inte hållit sig framme
som de. Eller också menade han, att han kunde väl
gå till sin moster bort i bergen eller finna en flicka i
en fäbod. Ja, kanske var det flickan, han letade efter.
De andra började skämta. Det lät så lustigt, språket,
en blandning av alla möjliga bergslagsdialekter,
all
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
