- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / III. Den stora striden /
38

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deles som på bruken, där folk också kommo från alla
hörn och kanter.

— Du, ekshäring, får fäll ligg hos Rånda, du!
skrattade Storskarl.

— Eli på fans gästgivargår, gol Kunt-Okko, den
vildaste i laget.

— Han tjänk nak, att i näst by finns og vack kullor,
få se om han int finn en jänta, som förbarm sej övern,
menade Pungen och flen åt kamraten.

— Sörj int för mej, ja kan ligg i skogen, om dä
kniper, skrattade Björn, men han såg nog något
snopen ut.

Jugga tyckte, att det var illa, att någon skulle bli
utan och sporde Ante:

— Men för e n stackar har I fäll ändå rum på
Sikkasgåren?

Ante teg, Doris rodnade, så harmen höll på att flyga
ur kinderna på henne. Pigan skrek: Dä ä skam te
hus-bonn! Björn, flottaren, såg nu en smula frågande ut.
Han blev lång i synen. Byfolket undrade vad som
tagit vid Sikkas. Det här var så olikt honom.

Pispaskäringen klarade saken.

— Har ja rum på lofte te en, så har ja fäll plass
för två. Och så blev det.

Innan flottarna skildes åt, spelade de några
gånglåtar och polskor. Till sist sjöngo de ett par av sina
sånger.

De ställde sig i en ring med spelmannen i mitten,
reste sina båtshakar från jorden rätt upp som en
spetsgård eller som fanstänger och sjöngo med friska, starka
och ljusa röster:

En vän utan kärlek, jag liknar dig vid
ett träd, som bär blomma, men aldrig frukt ger.
Det visas för ögon att hjärtat är kallt,
när falskhet mot kärlek tar vännen i hand.

Doris Sikkas kände agg hugga i samvetet och harm
svida i hjärtat. Hon tyckte, att fadern burit sig illa
åt, ja rent skämt ut både sig och gården. Äh, hela

38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 29 23:42:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/3/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free