Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byn såg snett på henne och Ante. Hon kände det
också, som hade hela Sikkasgården begått en orättvisa,
som hade även hon begått en oförrätt mot flottarna,
som voro glada och vänliga, och i synnerhet mot
eks-häringen, som fått stå där och ta emot skämt och skratt
och hamnat hos Pispaskäringen, långt bortom byn.
Hon betraktade under sången den där gossen. Hon
hörde, hur vackert han sjöng. Han hade en klangrik
bas, nästan en alt, och sjöng med en sådan glädje och
kraft; han sjöng, tyckte hon, som ville han frigöra sig
från minnet av det som nyss hänt. Ja, varför skulle
nu inte den pojken få bo hos dem på Sikkasgården?
Han var den yngste i laget, hade väl inte varit med om
många flottningar förr. Hon stod snart nära där han
stod, alldeles invid honom nu. Skulle hon? Ja, hon
tog honom sakta i handen, såg på honom, nickade till
hälsning. Han nickade igen, medan han sjöng. Doris
Sikkas, sa hon sitt namn, när de slutat sången. Han
nickade igen, men mulnade strax. Sikkas! Det var
ju den gård, som inte velat ha honom.
— Förlåt oss, sa hon tyst. Han sken upp. Han
nickade igen och log. Så log hon också.
— Far ä så butter å tvär ida, en ko har dött för
oss. Dä går väl över. Vi ä int som du tror.
Han log igen, skakade på huvudet. Det var
ingenting att tala om mer, han hade ju rum nu. Nej, hon
ville inte, att han skulle bo hos Pispaskäringen. Han
skrattade.
— Så får ja fäll bo hos Råndan då, som Storskarl
sa, log han. Eller finn mej en flecka.
Han log, hon log, rodnade, nej hon fick tårar i
ögonen.
— Åh nej, hä finns fäbodar en mil bort. Om nå
dar sku fäbodjänterna dit mä krittran. Där ä en tom
fäbod. Den ä myck bätter än löftet hos
Pispaskäringen, tiggde hon.
— Ja kanske hä. Han skulle nog hitta till den
tomma fäboden. Hon nickade och gick tillbaka till
Ante.
Storskarl dansade med dragspelet i famnen. Sedan
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
