Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Finnbyn - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställde han spelverket åt sidan, tog sats, hjulade ringen
runt, slog volt, allt under det han sjöng en stump; så
fällde de andra sina båtshakar, och Storskarl hjulade
över dem, åh hå, det var en flottare det!
Mörkret började falla. Skuggorna förlängdes, och
glöden lyste i kolarnas pipor, då de drogo blossen.
Jugga sa god natt och gick in.
I dörren stod hans blinda dotter. Lisa Jugga var
blott tjugotre år, men såg ut som vida över trettio.
Hon var blind sen sitt tredje år.
— Så fin di sjung far. Han strök henne över håret
till svar.
När Jugga gått in, drogo sig de andra också hemåt,
flock efter flock. Till slut låg tystnad över
Juggas-gården. Juggasmor följde de tre flottarna, som skulle
bo hos dem, in i kammarn. Det var Pung-Göran, Karl
Bassadör och Peter Varg, kallad Varg-Pelle. Hon satte
fram mjölk och dricka, bröd och ost åt dem.
Snart sov hela byn. Endast från Pukgården hördes
stoj och glam en stund. Puken bjöd på brännvin. Till
slut sov även Pukgården. över den sovande byn föll
det bleka midnattsljuset som hugsvalande dagg över
sinnena.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
