Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Flottarlaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra kapitlet.
FLOTTARLAGET
Lejbergsbyn hade sina fäbodar mellan Rödälven och
Svartälven. Här låg en liten tjärn, som hette
Limpatjärn, ett litet stycke från Rödsjön. Rödsjön låg som
en stor gnistrande diamant, när solen sken in i dess
hjärta. Ty hon hade ett hjärta. En finnflickas hjärta.
Det var nu länge sedan den flickan drunknade. Hon
hade varit på väg till sin käraste. Men modern ville
icke, att sonen skulle ha flickan, modern trollsköt
båten, och flickan gick till botten. Men hennes hjärta
flöt upp och flyter än i dag på vågorna, och det är
detta som gör, att sjön ser ut som en stor kristall,
renad från synd, från trollens och underjordens makt.
Så sa åtminstone Per Ols till flottkarlarna.
— Titt efter, tilläde han, om I int ser hjärtat. Då
får I lycka hos kvinnfolk.
Limpatjärn var svart, svart som ett gruvhål. En
gammal varg hade här slagits med en finngubbe och
förlorat sitt ena öga. Det låg där och blödde och
tårades och rann och vart en svart tjärn. Skogens
träd varkunnade sig över dess elände och slöt sina
kronor och grenar över det som ett ögonlock. Då sover
tjärnen, sa Per Ols.
— Vyss, vyss, väck den int, bad gubben. Hä synn
ock om ett gammalt vargyga, ja ha ja.
Limpatjärn låg rakt in i det stora pass, som
kallades Vargporten, passet mellan Silkumshöjden och
Rajs-höjden. Det var här vargen och björnen i Värmlands
och Dala storskogar hade sin väg i forna tider, då de
sökte sig ned åt Bergslagen och de rika bygderna vid
2* — Den stora striden
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
